Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsbiblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även han. Bekant är att dessa båda fått impulser av varandra i sin
strävan att samla böcker, och visst är att motstycken till deras
boksamlingar voro svåra att uppleta på sin tid, även hos mera framstående och
lärde män. Lars Månsson gick emellertid om sin skånska kollega i sin
samlarverksamhet och erbjöd omsider anblicken av en bondeman, som
i sin ålders höst hopbragt 25,000 böcker, värderade till 50,000 kronor.
Samlingen omfattade företrädesvis äldre svensk, norsk och dansk litteratur.
Den var hopbragt med insikt och följdriktighet, och förvärvade därigenom
berömmelse.
Denne märklige danneman föddes den 6 maj 1827 på Tranemåla gård,
Ringamåla by i Blekinge. Gården hade gått i arv från far till son ända
från dansktiden på 1650-talet och övertogs av Lars i unga dagar.
Hemmanet var emellertid skuldbelastat och krävde många års flit innan M.
blev skuldfri.
Lars’ mani att samla böcker vaknade när han var sju år. Fadern var
bokälskare, likaså farfadern, och båda hade hopbragt ett litet bibliotek av
bl. a. Visingsborgstryck och gammalt danskt tryck, vilket gick i arv till
Lars. Det var dock, anmärker en bibliofil på tal om M., egendomligt
nog ej den i hemmet befintliga boksamlingen som gav honom impuls
härtill, utan den enkla omständigheten att han av den då tolvårige Bengt
Nordenberg, den sedermera bekante målaren, erhöll i gåva ett häfte av
tidskriften Läsning för folket. Det var de å omslagen tryckta
bokanmälningarna och bokförteckningarna, vilka väckte hans tanke att samla böcker.
De första akvisitionerna utgjordes av visor och historier, eller vad man
kallar skillingtryck. Så småningom ökades samlingen med mera
voluminöst tryck, och vid faderns död 1851 hade Lars Månsson sin egen
bokhylla, tämligen väl försedd, efter vad han själv tyckte åtminstone.
Boksamlarmanien var emellertid ej hans allt uppslukande intresse.
Månsson följde också uppmärksamt de allmänna angelägenheterna i sin
hemort och då han vunnit allmänt anseende ej blott för sin “boklärdhet“ utan
också för sina goda karaktärsegenskaper, valdes han av sockneborna till
nämndeman. Vidare blev han ordförande i kommunalstämman och längre
fram, åren 1875—77, sin hembygds representant i riksdagens Andra kammare.
Någon större uppmärksamhet för sitt deltagande i riksdagsarbetet väckte
inte Lars11 Månsson, men han valdes likvisst till ledamot i ett tillfälligt
utskott och som suppleant i ett annat. Likvisst betraktades han med både
respekt och nyfikenhet av riksdagskamraterna, till vilka ryktet om den
boksynte bonden långt förut nått. Särskilt var det den ovannämnde Pehr
Nilsson i Espö, som ägnade ett alldeles särskilt intresse åt den nykomne
riksdagsmannen från Blekinge, och tack vare gemensamma bibliofil-intressen
knöto de båda männen vänskapsband för livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
