Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varieté och Frälsningsarmé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru Frälsningsarmén än skriker om världens synd och flärd, den
snöda mammon o. s. v., är den emellertid själv allt för praktisk för att
icke samla i ladorna. Förutom de bidrag, som komma från arméns vänner
och s. k. samlare, nettobehållningen på bok- och tidningsförsäljningen o.
s. v., vilka intäkter tvivelsutan i det närmaste betäcka agitationskostnaderna,
har armén eller rättare dess ledare betydliga inkomster av den i samband
med högkvarteret i London inrättade affären med uniformspersedlar,
“fräls-ningshandskar“, “frälsningstvål" med flera märkvärdiga frälsningssaker.
Arméns utgifter äro ganska betydande, men att inkomsterna dock
lämna ett ej ringa överskott framgår bland annat av den praktiske
generalens salvelsefulla yttrande i sin krigsberättelse för 1883:
“Gud avtorkar våra tårar med fempundssedlar."
Huru armén slagit an även på bildade och djupt tänkande människor,
därom vittna många offentliga uttalanden om densamma. Så att den
författare, som skriver följande, vilket jag här tillåter mig citera, är långt
ifrån ensam i sin entusiasm:
“Jag tycker om frälsningsarmén. De gå inte och sura i sin religion,
de äro glada och skratta och sjunga och deras psalmer gå på vals- och
marschmelodier. Om de sjunga litet falskt ibland, så förlåter man det lätt,
för den goda viljan är alltid så tydlig. Och de äro så blixtglada över att
vara frälsta, som hade de vunnit högsta vinsten på lotteriet. Ur deras
synpunkt är det väl förrästen så också. Naturligtvis tycka de det är synd
om den ofrälsta delen av mänskligheten, men de visa det aldrig på något
sårande sätt, utan äro lika vänliga mot hedningar och kättare som mot
jämnlika medfrälste. Och det kan man ju inte säga om alla kristna.
Deras omvändelseiver kan kanske någon enstaka gång vara litet
närgående, men i allmänhet äro de mycket taktfulla och förrästen förlåter man
dem så lätt, de mena ju så innerligen väl.
Vad jag i synnerhet tycker om hos dem är, att de gå upp i sin
religion så helt och hållet; och det skall man göra, då man har en. Det
skall inte vara en stärkskjorta att ta på sig om söndagarna bara. Och
deras religiösa glädjeyra förefaller i allmänhet ganska äkta. —–“
På Concert du Boulevard började armén sina möten den 4 februari
1883. Publiken kom dit av nyfikenhet, förbluffades till en början av de
röda skjortorna och de underliga hattarna på estraden, av de andliga
sångerna, som sjöngos av “soldaterna11 på rena slangdängmelodier, och
av den livliga, stundom mycket bullrande musiken. En del av åhörarna
voro betänksamma, en del fann de religiösa upptågen löjeväckande. Snart
lärde man sig melodierna och stämde in av hjärtans lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
