Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiftelsehus i Haga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Lindströmska arbetarebostädernas styrelse samarbetade sedermera
med Dicksonska stiftelsens direktion, vilken 1878 övertog husen och
tomterna, med undantag av dem vid Sprängkullsgatan, varest efter raseringen
skulle bliva öppen plats.
Som försöket att på detta sätt gagna småfolket slagit synnerligen väl ut
fortsatte man på den inslagna vägen.
Robert Dickson, en av de förste inflyttade stamfäderna för den
bekanta göteborgssläkten, förde saken vidare och beslöt i årtiondet efter
föregående sekels mitt att bereda arbetarklassen ännu bättre bostäder.
Dicksonska släkten härstammar, som vi veta, från Montrose i Skottland
och Robert Dickson — född 1782 — var den förste av familjen som kom
hit till Sverige. Han började år 1802 export av trävaror — en rörelse,
vilken längre fram, som bekant, skapade de stora Dicksonska rikedomarne.
Kontinentalsystemet, som åren 1807—1814 gav Göteborgs handel ett
oerhört uppsving, blev Robert Dicksons både tur och otur.
Till en början gynnade det honom med en lysande framgång, men då
den onaturliga uppblomstringen upphörde och de göteborgska
transito-affärerna kommo i stockning genom osunda spekulationer, blev han ett
av den förskräckliga krisens offer och stupade. Han fick emellertid ett
fördelaktigt ackord och avhöll sig från affärerna till år 1822, då han gick
i kompanjonskap med sin år 1807 hitflyttade broder James och bildade
firman James Dickson & C:o. Den yngre brodern hade importerat engelska
bomullsvävnader, men sedan de ingått bolag återupptogos Robert Dicksons
ursprungliga affärer med trä.
Firman fick ett hastigt uppsving och blev inom kort en av de mest
tongivande i rikets andra stad. Dicksönerna exporterade trävaror av alla
slag, idkade stor rederi affär med vid egna varv byggda fartyg, vilka
utlastades med järn och trä samt hemkommo från världens alla trakter med
laster av socker, bomull, ris, arrack, kaffe o. s. v. för svenska importörers
räkning.
På den tiden existerade s. k. differentialtull i Sverige på så sätt, att
varor, avlastade direkt från produktionsorterna, i transatlantiska hamnar i
hela fartygslaster av svensk nationalitet, åtnjöto 3373 procent rabatt å tullen.
Detta var ett monopol, som gjorde de kapitalstarka köpmännen till
absoluta behärskare av kolonialvaruimporten, anmärker en författare på tal
härom, och ingen firma visste att i så hög grad begagna sig därav som den
Dicksonska.
Huru den Dicksonska firman blev banbrytare i modern stil för vår
trävaruindustri, är allom bekant. Den började med att exploatera Värmlands
skogar och inköpte de stora bruksegendomarne Dejefors, Forshaga och
Edsvalla. Sin mest lysande tid hade firman i början av 1850-talet, före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
