Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaponnieren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den återstående delen av
Kaponnier-graven mellan Haga Nygata och
Puster-viksplatsen fick ligga kvar med sin träbro
över Allégatan. Närmast denna rankiga bro
åt väster såg det omåttligt lantligt ut. Först
ett litet trevligt envåningshus med staket och
hage och sedan den sanka Kaponnierängen,
där kreaturen betade i sommartider. Åt öster
ännu ett litet hus med hage och däremellan
den illaluktande vattengraven med sina
sluttande, ogräsbevuxna bäddar, vilka ofta voro
folk till förargelse.
Under mörka kvällar och nätter hände
det nämligen alltsomoftast att fotgängare,
som hade sina vägar åt detta hållet, foro
huvudstupa i. Strandbäddarna hade fått
förfalla mer och mer, och spången vid Allén
var mer än lovligt bristfällig. Som ett
vittnesbörd om de lurande försåten kan man än
i dag nere i Haga berätta, hurusom Peter Wieselgren, den oförgätlige
domprosten, som ofta gick nere i Haga och väckte slumrande samveten
och talade ett fridens ord i kojorna, en gång föll i Kaponnieren. Den
store nykterhetskämpen hade då kanske förlorat livet, om han inte dragits
upp på det torra av en spefågel vid namn Goberg.
Efterhand förlorade både skansen på Risåsberget och utanverken
nedanför all betydelse som fästningsverk. Och året 1865 utplånades, som
sagt, den sista resten av den gamla Kaponniergraven. Om dess utseende
kan man döma, om man betraktar bilden i vignetten till inledningskapitlet
om Haga i detta verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
