Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaponnieren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i många år, då han en vacker dag hoppade i Vallgraven. Och där slöts
hans usla, lättjefulla dagdrivarliv.
“Tjo, sa Goberg“ var ett i många år bland folket gängse uttryck,
erinrande om det glada originalet.
Ett par andra egendomliga figurer, vilka mycket observerades på
Hagagatorna, voro “Gubben Susing“ och “Styrman Eriksson", gemenligen
kallad “Saken“. Den förstnämnde, en liten mager, oerhört smutsig
gamling, hette Westberg och hade varit smed vid artilleriet. Hans rock,
gammal som gatan, bands ihop av en tågstump, och när han gick, höll
han händerna för öronen, medan munnen utstötte ljud, som närmast
iik-nade en humlas surrande. Han uppehöll sig med bettlande och trots det,
att han var full av ohyra, vilken han knäppte med fingrarna och åt upp,
fanns det alltid en och annan köksdörr och någon givmild hand öppen
för “Gubben Susing“.
“Styrman Eriksson" återigen var Susings raka motsats. Han var en
reslig, rätt så välklädd gestalt, med nobla anletsdrag och en karakteristiskt
böjd näsa. Han hade farit till sjöss i ungdomsåren blivit fnoskig och
vandrade därefter i flera år från stadsdel till stadsdel, uppmärksammad av
hög och låg. Han besökte företrädesvis sjömanshemmen, mottogs som
en gammal bekant och undfägnades med mat och dryck.
Han sade inte mycket, men var han vid gott lynne och vänligt stämd
mot irtterlokutören, kunde han förmå sig att ta fram och visa ett föremål,
vilket han kallade “Saken“. Detta bestod av ett gammalt paraply, vilket
hängde i en bandstump innanför rocken. I detta låg hans livs stora tragedi
förborgad. Paraplyet var nämligen ett minne av hans ungdoms älskade,
vilken blivit honom otrogen och föredragit en annan. Detta hade gått
den stackars mannen så djupt till sinnet, att förståndet omtöcknats, och
sedan drev han i många år som en vrakstump, en förolyckad spillra på
livets hav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
