Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kakelugnsmakare Ringnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid var det en gång allvarligt på tal att han skulle få stjärnan.
Historien härom har jag från en av den store kakelugnsmakarens
verkmästare.
När framlidne landshövdingen Albert Ehrensvärd en höst funderade på
den Ringnérska Vasastjärnan och motiveringen för densamma, beslöts att
den högvälborne greven först skulle bese Ringnéis stora fabrik vid Östra
Skansgatan. Lantstatstjänstemannen, som underrättade om detta besök,
synade fabriken, gjorde sig viktig och fordrade att en dörr skulle
upptagas i fasaden jämte nya trappor, vilka borde beläggas med blått kläde
ända ut på gatan, så att landshövdingen sluppe gå in på gården.
— Nej, min far, sa’ Ringnér — det låter vi allt bli!
Och så blev det tillämnade grevliga besöket inhiberat, Ringnér fick
icke stjärnan, men Göteborg gick också miste om den hägrande
teaterdonationen.
August Ringnér var annars en välvillig, godhjärtad och anspråkslös
man, som inte gjorde mycket väsen av sig. Han såg snarare ut som en
gammal maläten teatervaktmästare än som en allom bjudande teaterägare,
och när han stod i korridoren någon spektakelafton, hände det ofta att
personer, som inte kände honom, lämnade honom sina ytterplagg.
En sådan förväxling hade Ringnér själv en gång mycket nöje av. Vid
premiären av Hedbergs “Bröllopet på Ulfåsa“ stod han uppe i första
radens korridor en stund före ridåns uppgång. Då kom plötsligt en av
hans egna, nyengagerade sujetter, en dryg och myndig herre, och skrek
i upphetsad ton:
— Vad f—n står vaktmästarn och gapar efter? ska han inte ta’ min
överrock?
— Jag tog överrocken, min far — berättade Ringnér med ett gott
leende — och hängde den på sin plats. Men kaxen, som inte hade
någon roll i pjäsen, blev något till flat, när jag längre fram blev
presenterad för’n.
August Ringnér avled den 1 november 1880 och begrovs på Gamla
kyrkogården å Stampen, där en vård med inskriptionen “Redlighet-Arbete“
utvisar hans sista vilorum.
Den Ringnérska förmögenheten gick, med undantag av en
stipendie-donation till förmån för göteborgska hantverkare, till danska anhöriga, av
vilka grosshandlaren Brinkman i många år ägde Stora teatern och slutligen
sålde den till Albert Ranft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
