Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Landsvägsgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LANDSVÄGSGATAN.
DET ÄR RÄTT intressant att vandra genom förstäderna. Omdaningen
och anslutningen till det modernare samhället försiggå där i raskare
tempo än i stadens medelpunkt och den inbitne göteborgaren är
nyfiken att se, om bekanta ställen finnas kvar eller omgestaltats. Det händer
ju så mycket nu för tiden, även rent topografiskt sett. Att jämna gamla
hus med jorden, fälla ärevördiga träd, som livat upp en stadsbild, och
räta krokiga gränder går ofantligt fort i denna rastlösa tid.
Vi befinna oss nu på Landsvägsgatan. Den är belägen i Haga, som
bekant, alltså i en av våra tråkigaste stadsdelar. Man går inte dit för att
lustvandra. Ej heller för att stimulera skönhetssinnet med pittoreska
sensationer. Man går dit, om man bor där eller har något ärende.
Att vandra denna gata är som att gå från banalitet till banalitet, från
tråkighet till tråkighet. Landsvägsgatan är nämligen inte samma trevliga
gata som förr. Den gamla Tullgatan, som hon hette förr i världen, har
på det sista kvartseklet fått en annan fysionomi. De små förgårdarna
utanför husen ha försvunnit med hela sitt dekorativa innehåll av
hagtorns-och snöbärsbuskar, syrener och tusenskönor, och de sista träden, vilka
stodo kvar som ett par enstöringar mitt på trottoaren, ha sågats ned.
Hon har över sig samma tröstlösa enformighet som de andra gatorna
i denna förstad, ger samma beklämmande intryck. Inte minsta fläkt av
den poesi, som möter oss i det äldsta Majorna och Redbergslid.
Större delen av de gamla trähusen finns kvar, men de se inte mycket
ut för världen, sedan de förlorat sin ögonfägnande inramning. Man har
byggt nya hus både av tegel och trä och intrycket av gatan blir därigenom
— som alltid när nytt och gammalt stöta ihop — oregelbundet och bisarrt.
En bit av gatan — den sista — håller sig emellertid envist kvar från
gamla tider. Det är den lilla kröken, som förmedlar gatans anslutning till
den forna Kommendantsängen och trähusstaden vid skansen Kronan.
Kröken är trevligt trång och knagglig och har en gammal förstadsgatas
små behag. En gammal vattenpost och ett solidare trähus i två våningar
till höger vid förgreningen åt Linnégatan äro, tack vare de träd som skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0696.html
