Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 725 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetareföreningens ordförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herm. Lindholm (Arbetareföreningens kamrer)

Bland större institutioner, vari Törngren hade en
verksam hand, må nämnas Arbetarnes Byggnadsförening,
där han i flera år var sekreterare och medlem av
förvaltningsrådet, samt Göteborgs Folkbank, där han var
medlem av styrelsen.

Vid de stora arbetaremötena i Stockholm 1879 och
i Norrköping 1882 var Törngren vald som ombud för
härvarande Arbetareförening. Vid det förra var han
ordförande på första avdelningen och vid det sist nämnda
v. ordförande vid mötet. Jag har antecknat därifrån, att T.
av en av Stockholms mest ansedda tidningar fick mycket
erkännande för den raskhet han lade i dagen.

Den mångintresserade mannen hade för resten många
andra järn i elden. Än var han banérförare i Arbetarnes Ring —
brännvinskungen L. O. Smiths ryktbara hugskott — än var han nykterhetsvän,
än simlärare för skolorna och kan i sistnämnda avseende betraktas som
banbrytare för denna nyttiga undervisning, åtminstone här i staden. Men
framför allt var han riksdagsmannakandidat och blev som sådan ganska
beryktad. Vid vartenda val på 1870- och 80-talen sattes han nämligen upp som
småfolkets man, men lika regelbundet föll han, trots den ihärdiga agitationen,
igenom. Det såg tröstlöst ut för både Törngren och hans vänner, men
1886 nådde han äntligen sin ärelystnads mål. Han satt denna och följande
riksdag, men föll vid nästa val ånyo igenom.

Naturligtvis var han som ordförande i Arbetareföreningen mycket
populär. Den resliga gestalten med det äkta nordiska utseendet gjorde
sig bra, likaså hans stämma. Han talade väl, enkelt, flärdfritt, utan den
svulst och frasrikedom, som alltför ofta utmärkte Krooks anföranden.

Ett av sina bästa tal höll han vid årsfesten 1885 och utgjorde detta
bl. a. en resumé över Arbetareföreningens verksamhet.

“Skulle den frågan framställas: har Göteborgs Arbetareförening uträttat
något samhällsnyttigt, och i så fall vad? så måste jag, yttrade han,
besvara frågorna med ett obetingat ja; ty innan denna förening tillkom,
hade arbetarne varken lust eller begrepp om vad nyttigt som kan
åstadkommas genom sammanslutningar och enig samverkan. Det fingo de
genom Arbetareföreningens framträdande begrepp om, och följderna därav
hava varit många och nyttiga för såväl samhället som den enskilde
medlemmen.

Huru måntro ett allmänt möte mellan arbetare skulle tagit sig ut före
Arbetareföreningens tid? Det skulle sannolikt blivit en “polsk riksdag“.
Nu kunna däremot våra flesta arbetare uppträda vid möten, förstå att
begära ordet, yttra sig i sak och känna till både parlamentariska rättigheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>