Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetareföreningens teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spelet var högst förtjänstfullt. Phileas Fogg spelades av Alfred
Lundberg, Passepartout av en liten pigg skådespelare vid namn Jändel,
Cor-sican av — Albert Ranft, alternerande med hr Otterström, Aonda av Alma
Helin och ormdrottningen av fru Baumgardt-Colldén, för att nu endast
nämna de viktigaste rollerna.
Från premiären den 16 augusti 1876 gavs stycket 19 gånger å rad,
med en medelrecett av 1,126 kronor pr afton.
Sedan dess har den som skriver detta sett “Jorden runt“ åtskilliga
gånger i både bättre och sämre uppsättningar. Jag minns den bl. a.
från gamla Mindre teatern i slutet av 1870-talet, då teaterdirektören
Sandberg höll med Thespiskärran här. Han spelade Passepartout. Och när
han klivit upp i trädet, från vilket han skulle avlossa skottet mot indiarterna,
for både trädet och Passepartout över ända till indianernas förskräckelse
och publikens orimliga löje. Föreställningen, som var en fullständig parodi
på den berömda “resan“, slutade kl. 2 på natten — och “den Reisen
glem-mer jeg aldrig.“
Först i maj . 1887, då pjäsen första gången togs upp på Stora teaterns
scen av Lorens Lundgren, fingo göteborgarne ånyo se en riktigt god
uppsättning av “Jorden runt på 80 dagar“.
Vad Knut Tivander beträffar var han, som bekant, en av vårt lands
mest populäre skådespelare, en komiker av hög rang. Han var
stockholmare till börden — född 1842 — och började sin teaterbana hos
balettmästaren Anders Selinder, vars sällskap var berömt bl. a. för sina unga,
sköna dansöser. Vid den “Selinderska barnteatern“ hade många av
1860-och 70-talens utmärkta sceniska artister tagit sina första steg på tiljorna
och en av de förhoppningsfullaste var fjortonåringen Tivander. Som
fullfjädrad aktör gick han sedermera i den glada genren hos Rodhe och
Haqvinius tills han 1871 med eget sällskap började beresa landsorten,
Norge och Finland. Hans sällskap var en utsökt samling av kvinnlig
ungdom, skönhet och talang, och var helst det kom lade de unga aktriserna
en hänförd publik för sina fötter. Till och med i Stockholm, där
sällskapet första gången visade sig 1873 å Mindre teatern, erkändes det, att
“sedan Selinders glansperiod å Ladugårdslandsteatarn icke någon så
ungdomsfrisk kår som hr Tivanders vistats på tiljan“.
Det var emellertid icke bara de yttre förmånerna “Tivanders flickor"
hade att tacka för den succés de gjorde, säger en teaterkrönikör. “Det
fanns alldeles säkert på flera händer obestridlig begåvning. Det var icke
med dessa flickor som med så många, som söka sig till teatern, att de
gått dit, fångade rätt och slätt av någon annons: “unga damer med fördelaktigt
utseende, sångröst och lust att medverka i balett få engagement". Ånej,
motivet hade i regel varit begär att bli någonting på banan, och de hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
