Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kalabalik i Vallgraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bollar, boxade, gav danska skallar och rev sönder uniformer så att
det stod härliga till. Och leken slutade icke förr än “Rövaren“ tröttnade
och gav sig på nåd och onåd.
“Rövarens“ stallbroder och oskiljaktige följeslagare, “Kalle skjorta“, var
icke så stark, men ändå en icke så oäven sekundant i striderna. Han
representerade det humoristiska och på samma gång sentimentala elementet
i detta fostbrödralag.
Men vi återvända till Grönsakstorget. De båda stallbröderna hade efter
en strävsam arbetsnatt vid Skeppsbron och efter lyftad kova gjort ronden
på krogarne, den sista sexöresnubben var inmundigad på “Hästskon“ —
krogen vid Vallgatan — och svettiga och varma hade de kommit åt detta
hållet. Kanske var det Vallgravens vatten som lockade dem med
förunderlig makt. Åtminstone förrådde en suck, som undslapp “Kalle skjortas“
läppar, en innerlig längtan efter svalka.
— Om vi skulle bada!
Det såg så inbjudande ut därnere. En mild västanfläkt krusade vattnet,
björkarne speglade sig poetiskt i vattenspegeln, och gräsmattorna, som
kantade den andra stranden, lyste saftigt gröna.
“Rövaren“ tyckte, förstås, att stallbroderns förslag var gott, båda
hoppade ned på en sköljflotte och började kläda av sig. Prologen till
skådespelet hade redan börjat samla en grupp intresserade åskådare, men aktörerna
hade knappast fått blusarna av sig, förr än en poliskonstapel skyndsamt
närmade sig och, anande vad som komma skulle, befallde dem att stiga
upp på kajen.
— Tjo, sa’ Goberg! kom det triumferande över “Kalle skjortas“ läppar.
Och med detta rop stod Kalle på huvudet i Vallgraven, dykande och
simmande av hjärtans lust. “Rövaren“ betraktade en stund med stort
intresse sin väns evolutioner och följde, när polisen steg ner för kajtrappan,
med ett härskri, som kom Sahlgrenska sjukhuset att darra på sina grundvalar
stallbroderns exempel. Och där han nu dök och sam, frustande och
vrålande, liknade han mera en flodhäst än en människa.
Polisen stod till en början villrådig och obeslutsam, men sedan flera
konstaplar kommit till, beslöts det att gripa till offensiven mot de båda
fridstörarne. En båt löstes i en hast, ett par tre poliser begåvo sig i och
rodde ut. Men Rövaren och hans stallbroder hade ögonen öppna. När
båten kom fram, döko simmarne samtidigt, kommo upp på andra sidan
och kantrade båten med ett väldigt grepp i relingen. Poliserna kommo
i vattnet och fingo bråttom att bärga sig i land på sköljflotten. Och ett
jubelskri, som gav eko över både sta’n och Haga och som ökade den
redan ansenliga åskådareskaran med åtskilliga hundra, hälsade denna
manöver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
