Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carolus rex och tullstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så värst åldrig är stugan icke, ty det var först i slutet av
1820-talet staden lät uppföra densamma till tullens tjänst. Här gick en
av tullbommarna över vägen och här posterade en vaktavdelning av
tullpersonalen. Den tiden var det emellertid icke så nöjsamt att
vara i tullens tjänst. Tusentals knep uttänktes av lurendrejarna för
att draga tullnärerna vid näsan, och där icke listen hjälpte brukades
öppet våld. Mod och förslagenhet voro alltså egenskaper som
krävdes av tullens män. Misshandel och obehag av otaliga slag blevo
tullnärerna utsatta för, och stundom löpte de ekonomisk risk. Ty
en misslyckad kroppsvisitation belädes med böter av ända till hundra
riksdaler banco.
Dylika böter förekommo ju inte så ofta, men när de förekommo,
blevo de rätt betungande. Ty en underordnad tullnär hade det inte
så fett. Hans lön i förra hälvten av 1800-talet belöpte sig endast
till cirka trettiosju kronor i månaden. Men i allmänhet kunde han
förtjäna mer, ty han hade andel i beslagen. Alltså: ju flera beslag,
ju högre lön.
Man kan gott påstå att hela förra delen av nittonde århundradet
var ett stort smugglartidevarv. Hela handelskåren sysslade med
lurendrejeri. Man inredde hemliga magasin och grävde underjordiska
gångar, vilka stodo i förbindelse med lagerkällrarna under kontoren
i staden, och icke heller skydde man bedrägliga manipulationer med
varor, som lågo under tullens skydd och lås.
Att berätta alla smugglarhistorier som äro i svang från denna tid
skulle ta volymer i anspråk. En av de värsta smugglarna i
årtiondena omkring 1800-talets mitt var säkerligen Öbergskan på Brätten,
en manhaftig skepparhustru från Styrsö, som spelade tullnärerna både
i Göteborg och skärgården en mängd spratt och beredde dem många
bekymmer. Jag skall anföra en liten historia om henne, eftersom
jag är inne på kapitlet om tullstugan. Händelsen tilldrog sig för
övrigt på den plats, som här omtalas.
En vacker dag i skymningen kom — enligt en gammal
göteborgares relation av episoden — gumman Öberg körande med sin
kärra Rosenlundsvägen fram för att passera Hållgårdsstugan. I det
hon stannade och steg av tillsade hon drängen att han skulle, i
samma ögonblick bommen öppnades och utan att vänta på henne,
köra friskt på uppför Hästbacken.
Tullnären stod naturligtvis på sin post vid bommen, som var
sluten, men rätt som det var hade Öbergskan, utan att han kom sig
för med att värja sig, slagit ena armen om hans hals i den ömmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
