Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På sistone var trädgården ovårdad. Buskagen liknade snår och
gräset fyllde gångarna. Men i fönstren bakom lyste balsaminer och
bloddroppar. Och med våren kommo påskliljor och majnycklar,
ty hur grå tillvaron än är för småfolket, blommorna älskar det.
Huset benämndes för hundra år sedan “Kapten Lindgrens i
Surbrunn
Trädgården och hagarna äro all världens väg. Hyreskasernerna
ha intagit deras plats, och i hörnet mot Badhusgatan strävar
Colum-bias affärshus mot skyn.
Intet erinrar mera om stadsfysikus Anders Lundelius’ gamla
surbrunn, om vilken jag förut nämnt något i samband med de äldre
läkarna och vilken var belägen här. Krönikorna förmäla att
hälsokällan upptäcktes 1711, att dess vatten var lika starkt som det i
Medevi och Falun och att dess privilegier som brunnsort trädde i
kraft 1728, då stadsläkaren Jakob Boéthius ivrigt rekommenderade
brunnen åt hälsosökande göteborgare.
Krönikorna förtälja också att källan blev mycket modern.
Göteborgarna i de sirliga manérens och de färgrika dräkternas dagar
drucko här av brunnens kaskader, men kunde också få sitt lystmäte
av Spaa och Pyrmont och Selters. Och mellan klunkarna läskade
de själen med brunnspredikantens utläggning av skrifterna.
Nu är brunnen glömd. Källådrorna täpptes så småningom till av
kalk och grus från fästningsmuren. Och glömt är även kapten
Lindgrens varmbadhus, vilket anlades här i Surbrunn 1802 och
tjänstgjorde i ett par årtionden. Konkurrensen med det förnämare
badhuset, som Keiller byggt nedanför landshövdingresidenset, blev för
stark.
Här nere, i skuggan av den gamla bastionen, kan man med
minnets och fantasiens hjälp mana fram en och annan bild av staden
i fordomtima — staden, innan den blivit storstad, staden med sina
karaktärsfulla gatupartier och krokiga och pittoreska gränder med
trevna hagar och lummiga träd, staden med sina gamla gårdar och
solida köpmanshus, speglande de brutna taken i hamnens vatten,
staden med sina höjder och flaxande väderkvarnar, och på branterna
små stugor med röda tak och vita fönsterkarmar, vilket allt i
solljusets glans får idyllens färg och fägring.
Vyen här är visserligen förändrad, moderniserad och förlänad nya
storstadsdrag, men ännu erinrar den på det mest påtagliga sätt om
gammal tid. Här se vi den gamla bastionsvinkeln, här skåda vi en
gammal tullstuga, här ligger inklämd mellan moderna stenkolosser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
