- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
39

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Otterhällan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i världen hade sina hemvist. Och slutligen dessa avskyvärt fula
husgavlar, som högt över staden och vida omkring affischera
tråkigheten och förfula en stadsbild, som med en förståndig, i tid för
berget genomförd stadsplan och ett harmoniskt byggnadssätt kunde
varit nog så tilldragande.

Omdaningsarbetet, som planlagts för Stora Otterhällan och delvis
påbörjats, varslar emellertid om bättre tider för det historiska bergets
utseende.

Det är snart inte något att se av stället sådant det tedde sig för
mer än hundra år sedan. Elden har härjat där som på så många
andra ställen. Men tränger man företeelserna in på livet, kan man
upptäcka ett och annat som erinrar om länge se’n försvunna tider.

Försök bara att komma in i en liten örtagård, som döljes av ett
av husen i Södra lidens början! Här ha idoga armar byggt terrass
vid terrass och fogat jordbit till jordbit, och resultatet blev en liten
hängande trädgård. Solen gjorde resten, ty här lyser hon från söder
och väster, och i dess gyllene hägn växa aplar och päronträd och
vårens första blomster, som äro så fagra att se, när sommarhimlen
blånar över berg och älvdal.

Här är det så lätt att drömma och gripas av legendernas mystik
och tänka sig tillbaka till den underliga tiden, då ingen stad fanns
vid bergets fot, då allt därnere var vass- och sumpmarker och då
stadens kunglige grundläggare i följe med några av rikets herrar
vandrade nere i älvdalen för att närmare bestämma det nya
Göteborgs läge. Här kan man i andanom följa härskaren, när han från
den högsta bergstoppen utpekar stadens läge. Och här under träden
får den vackra och romantiska legenden om fågeln, som undan en
förföljande örn sökte skydd vid konungens fötter, ett nytt och
tjusande behag. Den har ju gått igen i traditionen släktled efter
släktled och då är det synd att ställa in den i den historiska kritikens
kalla ljus.

Legenden torde vara känd av varenda göteborgare. När konungen
stod och övertänkte stadens läge, slog en förskrämd liten fågel ned
vid hans fötter, under det en örn kretsade över sällskapets huvuden.
Konungen såg häri en fingervisning om, vad han skulle besluta, och
så blev stadens läge bestämt: i älvdalen nedanför hans fötter.

Historien lär stadens förste historieskrivare, Cederbourg, ha hört
av Ingeborg Sahlfeldt, dotter till en av stadens förste rådmän,
och vars make, Gunnarsson, innehade samma beställning. Men den
kan också härstamma från en ung gymnasist vid namn Petrus Andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free