Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsfarorna i Gustaf III:s tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmodligen hade prinsen nu fått
kunskap om att den ene av dessa ministrar,
sir Hugh Elliot samma dag adjutanten
haft företräde hos Gustaf III inträffat i
staden, där han till långt på natten haft ett
samtal med konungen. Och bekräftelse
fick han den 7 oktober på morgonen
genom ett brev från Elliot, i vilket denne
bestämt påyrkade ett omedelbart avslutande
av ett vapentillstånd.
Denne Elliot, som var ackrediterad vid
hovet i Köpenhamn, emedan
Storbritannien vid denna tid icke hade någon
mi-nisteriel representation i Sverige, var
tydligen varm svenskvän och beundrare av
den svenske kungen. På annat sätt kan
man knappast förklara den entusiasm han
lade i dagen för Sveriges sak och den
iver, varmed han bearbetade sin preussiska
kollega till förmån för svenskarna och
freden.
Det kom alltså icke till någon strid om Göteborg. Med stöd av
England lyckades Gustaf III på diplomatisk väg avvärja faran.
Med den danska arméns borttågande ur landet var Göteborg
liksom bohuslänska provinsen räddade. Det betryckta borgerskapet
drog en lättnadens suck, och allas tankar rörde sig kring konungen,
vilken betraktades som en hjälte. Vart han gick möttes han av en
entusiasm utan like. Folkets beundran för honom visste inga
gränser. Och det goda borgerskapet firade honom på allt sätt.
 |
Artillerist (år 1700) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
