Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Surbrunns närmaste grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under 1600-talets förra del, då man för att befordra handelns
uppkomst företog sig att monopolisera vissa handelsgrenar eller
handels-områden, utsträcktes monopolen även till så viktiga förnödenheter
som salt och spannmål. Dessa monopol bidrogo också till att stegra
kronans inkomster och sedan man väl kommit in på den skattevägen,
blev saltet ett gott skatteobjekt, vars utnyttjande vid vissa tidpunkter
i historien kändes mycket tryckande. Göteborg fick, exempelvis,
året 1630 åläggande att betala en avgift av två daler, vilken skulle
erläggas för var tunna salt som i riket infördes. Men staden erhöll
ock ett slags nederlagsfrihet för det salt, som vid inkommandet
anmäldes vara ämnat att åter utföras. Emellertid minskades
införselavgiften inom kort till hälvten, på det att de danska städerna, som
hade lindrigare avgift, icke skulle locka allmogen till sig. I detta
sammanhang må påpekas, att året 1637 till staden infördes 7,356
tunnor salt från Spanien, samt att några stadens köpmän i 1600-talets
förra del bildat ett saltkompani, vilket 1650 erhöll samma rättighet
som skeppskompaniet i Stockholm, att erlägga skatten med salt, ej
med reda pengar, och för övrigt erhöll lättnader i tullumgälderna
för varan. Vidare erinra vi om att till staden året 1640 infördes
10,000 tunnor salt samt att fyra saltmätare nämnda år hade
anställning i stadens tjänst. Längre fram ålades Göteborg att hålla salt på
ständigt upplag, en skyldighet som först 1835 upphörde. Dock
kvarstod ännu en tidrymd åliggandet att från utrikes orter till staden
årligen införa minst 40,000 tunnor salt. Nu är, som bekant, även detta
tvång upphört, liksom ingen saltbeskattning hos oss längre existerar.
En ofantlig fart i importen åstadkom det stora sillfisket på
1700-talet, vilket gjorde en mängd av Göteborgs köpmän till grossörer i
salt sill och förmådde de flesta av de större handelshusen att
importera salt.
Vad saltimporten till Göteborg under 1800-talets förra del
beträffar, kunna vi nöja oss med att nämna, att 74,000 hektoliter
importerades under perioden 1820—24, således knappast 15,000 hl. pr
år, 75,000 1825—30, 77,000 1831-35 och 94,000 1836—40.
I denna import tog firman Wachenfelt & Andersson, som
grundlädes 1830, en verksam del.
Efter denna lilla avhandling övergå vi till Göteborgs skeppsbro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
