Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot luften som underliga skelett, svänga sina långa armar. Varorna,
fastager och balar, hopa sig till trängsel. Hudar, oljor, tran, tobak,
salt och torkad fisk sprida starka dofter, ingalunda ljuvliga för fina
näsor. Det myllrar av arbetare, det hojtas och ropas. Bilar stöna
och åkarkärror skramla. Hamnbanans lokomotiv vissla, och långa
tågsätt passera, lastade med alla de rikedomar, som härifrån skola
spridas över landet eller skeppas till främmande land.
Om kvällarna visar bilden en annan sida. Då ha tonerna i denna
arbetets symfoni tystnat. De många ljusen tändas, när mörkret faller
på. Det vimlar av gula ljuspunkter på älven. Hamnfyrarnas röda
sken blinka då och då. Och längs kajen länkas lyktljusen samman
till ett oändligt glittrande band, kastande strömmar av ljus över svarta
vatten.
Annorlunda ter sig också Skeppsbrobilden om söndagarna. Då
vilar helgdagsstämning över redd och kaj. Och är det sommar och
solljus, får bilden ett säreget friskt behag. Ekot av veckans id har
tystnat. Ångbåtarna flagga över topp och lustigt fladdrande vimplar
hälsa söndagsklädda skaror, vilka brådskande hasta ned mot
kust-och skärgårdsångarne.
Den soligt granna morgonen lovar en vacker dag, lockande till
uppfriskande friluftsliv på grönskande ängar och blåa böljor.
Folket har så brått, så brått! Varför? Ack, det finnes tusenden,
för vilka söndagen är veckans enda stora vilodag från slitet och
släpet bakom pulpeter och diskar, i lagerrum och verkstäder, och hos
alla dessa har storstaden icke lyckats kväva känslan för naturen och
åtrån till blomstrens doft och ängames färgspel, skogens sus och
fjordarnes böljelek — allt .detta underbara, som kommer oss att för
några korta stunder glömma mödorna i den stora samhällskupan.
Naturen har så många växlande sidor, alla lika tilldragande och
fängslande. De människor, som trängas på Skeppsbron, älska
tvivels-utan havet mest och finna naturens största skönhet i västkustens
fjordar och sund, mellan nakna klippor och skär, där skogs- och
slättbon omöjligen kan finna något tjusande för ögat. Flertalet är fostrat
vid kusten. Därför vill man ut till havs, där vågorna gå och vindarna
sjunga. Därför skynda de, därför trängas de, oroliga för att icke
komma med.
Låt oss följa med en bit utåt. Det går sakteliga och varsamt
genom hamnbassinen, där större och mindre båtar sätta kaptenernas
manövreringsförmåga på prov. Marstrandsbåten, som slipper backa
sig ut, tar ledningen och efter honom följer en rad skärgårdsbåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
