Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den forna artillerikasernen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare o. s. v. i oändlighet, och det som blev över uthyrdes tiil
bostadslägenheter. Bland andra inhystes här en koloni musicerande
och tiggande italienare, vilkas konkurrens mot våra inhemska
man-dolin- och dragspelsidkande bettlare myndigheterna gladeligen
tolererade. För att slippa besväret med hyrorna utarrenderades det hela
till en av stadens tjänstemän, som erlade en viss summa årligen till
staden.
Företog man då en vandring genom de stora salarne, där så
många ekon av ett sekelgammalt militärliv ljudit, såg man huru
förfallets makter regerade. Kraftiga bjälkar stöttade taken och murarne,
vilka satt sig här och var, rappningen föll av och smutsen hade tagit
överväldet.
Detta är i korthet den gamla kasernens historia. Dess bästa tid
sammanföll med den period i Sveriges nyaste historia då vi,
märkvärdigt nog ostraffat, kunde låta försvarsväsendet förfalla och då vi
läto en värvad armé suppleras av unga beväringspojkar, som skulle
lära sig krigets konst på — fjorton dagar.
I 1900-talets början avgjordes kasernens öde. Telegrafverket såg
sig om efter plats för ny station i Göteborg och efter underhandlingar
med staden kom kasernområdet i statens ägo. 1908 revs kasernen
och året därpå lades grunden till Telegrafverkets nybyggnad, vilken
1913 togs i bruk.
Det är en gigantisk och monumental byggnad som givits
Göteborg vid Kungsgatan och Kaserntorget, där den dominerar på ett
vida ståtligare sätt i stadsbilden än den forna kasernen. Densamma
bildar en vinkel mot den lilla Kaserngränden, som nu genom
Telegrafverkets gårdsmur med de insatta och renhuggna portarne från
gamla kasernen, Hvitfeldtsgatans stenbacke och det gamla trädet i
hörnet, som planterades för sjuttio år sedan av en av artilleriets
marketenterskor, fått en nog så pittoresk karaktär.
Det kan inte falla mig in att trötta läsaren med en beskrivning
av byggnaden. Det kan vara nog med att framhålla, att dess vackraste
partier äro fasaderna åt öster och söder och dess mest förnäma och
imponerande den stilfulla huvudentréen, som prydes av konstnärliga
reliefbilder.
Omdaningen av detta stadsparti, som just inte haft vidare
anseende i socialt avseende, har gått ganska raskt och redan finner man
verkningarna av densamma. De omgivande äldre husens värden ha
nämligen stigit högst betydligt. Och anseendet stiger i kapp med
värdena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
