Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostindiska kompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ökats med skeppen Sofia Magdalena, Drottningen, Maria Carolina,
Östergötland, Vestergötland, Fredrika, Adonis, Fredrik Julius, Maria
Carolina, Prinsessan och Wasa, började bli “ryggbruten". Flera av
de äldsta skeppen kasserades och såldes för spottstyvrar, för så vitt
de inte sänktes rent av, som gamle Gustaf, vilken slutligen fick
göra tjänst som brokar åt den nya tullbryggan vid Klippan i Majorna.
Slutligen såg sig kompaniet nödsakat att den 1 maj 1809 inlämna
sin konkursansökan. Bristen i det förut så lysande sällskapets stat
utgjorde 1,013,446 rdr., 34 sk. och 2 rst., till täckande av vilken
emellertid den s. k. fixa fonden fanns tillgänglig — för så vitt
kompaniets varor kunde försäljas till det pris, till vilket de voro
upptagna.
Konkursansökan var undertecknad av kompaniets sekreterare Carl
Tranchell och till gode män i konkursen utsågos kommerserådet
Niklas Björnberg, grosshandlarne E. A. Broms och J. Smith samt
assessor Nolleroth.
Ett nytt kompani skulle visserligen försöka sin lycka. Detta hade
fått privilegier och skulle börja med ett kapital av 450,000 rdr
banco, men något fartyg gick emellertid aldrig till Kina, emedan man
befarade, att fordringsägarne hos det gamla kompaniet skulle lägga
beslag på fartygen. Privilegierna återkallades därför den 26 juli 1810,
och år 1813 upplöstes det nya kompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
