- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
315

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompaniet i allmänna omdömet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verkade, kort sagt, livgivande och befruktande på många områden
av svenskt samfundsliv.

Kompaniet väckte, först av alla, ett mera allmänt intresse i Sverige för
österns länder och dess många egendomliga alster av slöjd och konstflit.

“Det var säkert ett minnesvärt datum i svensk odlingshistoria, den
dag, den 27 augusti 1733, då det första av kompaniets fartyg,
Fre-dericus Rex, återkom från Canton och därefter den första auktionen
på kinesiska varor hölls i Göteborg, säger Levertin på ett ställe.
Hur främmande och förtrollande måste icke alla dessa bräckliga
föremål — tekoppar och fat, vaser, lackerade askar, arbeten i pärlemor
och sköldpadd — hava verkat i de svenska hemmen, bland lergods,
tenn och furumöbler. En ny tid stod för dörren. Tal och dräkter
blevo lättare, åtbörder och begrepp friare, den bundna hållningen
och det karolinska Sveriges styvhet vek — såsom man bäst ser det
av människornas konterfej — för ljus, spelande rococo.

Intresset för fjärran östern och särskilt för landet, varifrån
husmodern fick sitt te och sina sagogryn, herrarne sina spanska rör,
mamsellerna helgdagskläder av siden och nettelduk, krögarna arrack
och apotekarne rabarber, steg också mer och mer, sedan det en gång
väckts. — —“

“Vem har icke som barn — vi tillåta oss ånyo citera Levertin
från en essay — i något ålderdomligt borgarhem hört en vithårig
onkel, pekande på salsskänkens bål eller den lackerade brickan på det
gamla ekbordet, säga:

— Den har kommit till Sverige med ett av det Ostindiska
kompaniets skepp.

På porslinet lyste bladrika grenar och blomgirlander, men på
brickan såg man hela tavlor — små kineser, som skuro ris på
åk-rarne, buro tekistor i skulderok av bambustänger eller i trågformade
sampaner med skyllerkurar — Kinas gondoler — rodde längs långa
flodstränder med pagoder och klocktorn. Ett sagolikt mittens rike
skymtade för fantasien med städer som myrstackar, vimlande av små
gula yrkesmän, och leksaksnätta trädgårdstäppor, i vilka docklika
kvinnor lustvandrade, ett mittens rike, skinande av glasyr, lackering
och brokigt silke, halvt luktande kryddbod och halvt apotek."

De ljusa sidorna av allt detta hade emellertid sina avigsidor.
Rikedomen, som Ostindiska kompaniet framkallade, föranledde lyxens
utbredning och utövade ett mången gång demoraliserande inflytande
på de rikes levnadssätt. Och de fattige, de tjänande klasserna togo
då, som alltid, de förmögna efter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free