Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och möttes vid sitt första framträdande av snart sagt hela det
litteraturintresserade Göteborg med S. A. Hedlund i spetsen. Auditoriet
lär vid detta tillfälle ha frapperats av den jovialiske doktorns trygga
framträdande och förbluffats över hans förskräckliga skånska idiom,
vilket man inte var så van att höra från katedrarne häruppe. Själv
anade han väl knappast då att han för sin återstående livstid skulle
bli bofast här och vinna både en framskjuten ställning och en i vida
lager rotad popularitet.
Så blev det emellertid. Bååth utnämndes 1891 till docent vid
Göteborgs Högskola och samma år tillträdde han platsen som
intendent för den konstindustriella och etnografiska avdelningen vid
Göteborgs museum, vilka avdelningar, isynnerhet den sistnämnda, han
ägnat ett outtröttligt intresse och en på solida kunskaper stödd
omsorg. Dessutom anställdes han år 1889 som föreläsare vid Göteborgs
arbetareinstitut.
Sistnämnda år invaldes han i Göteborgs Vetenskaps- och
Vitterhetssamhälle och innehade sedan 1880 Svenska akademiens
stipendium för vittra författare.
Under senare delen av Bååths liv kom det något kraftigt och
kärvt över hans diktning, vilken ofta rörde sig omkring fosterländska
och sociala motiv. Han var också ganska produktiv. Den första
diktsamlingen av år 1879 följdes av Nya dikter 1881, Vid allfarväg
1884, Marit Vallkulla, dikt från Dalarne på 1600-talet, 1887, På gröna
stigar 1889, Kärlekssagan på Björkeberga sommaren 1629 år 1892,
Svenska toner 1893 samt Ungmön från Antwerpen år 1900.
Dessutom har han utgivit en mängd fornnordiska sagor och fornisländska
tolkningar samt skildringar ur nordiskt forntidsliv, varförutom han
lämnat ingående redogörelser för Wagners sagor.
Bååth dog den 3 augusti 1912 på Gottskär vid Onsala, där han
bodde om somrarna under en följd av år.
>*
Härmed lämna vi museum och vika in på den ålderdomliga
Tyggårdsgatan, vilken i äldre tider benämndes Nygatan, därför att
den bland de äldsta sist bebyggdes. I södra fonden skymtar ett
kyrktorn, som ett ögonblick kan komma en att tro att det är det
lutande tornet i Pisa. Men det är det inte. Det är bara Göteborgs
Domkyrka, som tillsammans med byggnaderna vid Södra Hamngatan
bildar en optisk villa. Denna kom oss en tid att tro, att kyrktornet
lutade mot sitt fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
