Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjegatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isac Hentzel och P. Ekman, kopparslagaren B. Landin samt
guldsmeden Johan Malmstedt.
Den första viktiga frågan direktionen hade att avhandla var den
om medels anskaffande. Det lilla som inflöt av räntorna på redan
subskriberade och testamenterade medel, av kollekterna i stadens
kyrkor, av dispositionsrätten till Gullbergs vass samt den lilla procenten
av inventariesumman i sterbhusen förslog inte långt. Man litade
därför till de frivilliga bidragen, men även dessa voro för ojämna för att
uppehålla en stat för nära 1,400 fattiga. Då väcktes inom direktionen
förslag om en obligatorisk
uttaxering av fattigmedel, vilket
frambars på allmänna
rådstugan den 10 november 1801.
Utan tvivel var det den
varmhjärtade människovännen och
patrioten Jonas Kjellberg, som
varit den mest nitiske
upphovsmannen till förslaget, ty på
rådstugan var det han som ivrigast
stred för detsammas antagande.
Det rönte nämligen ett oväntat
motstånd från flera håll. Så var
hela hantverkarklassen med
undantag av bagarne emot
förslaget.
Genom doktor Dubbs
resoluta ingripande fick man till
stånd ett kompromissförslag,
vilket vann majoritet på
rådstugan. Enligt detta skulle en
beskattning på varje invånare utgå
med samma belopp som den
personella avgiften och skulle
varje handlande därutöver
erlägga 50 procent. Beslutet över-’
klagades av hantverkarne, men
fastställdes av regeringen.
Först beslöt man inrätta ett
arbetshus. För dettas räkning Smedjegatan 3
° (f. d. Holtermanska baracken; f. d. fattigvårds-
hyrdes lokaler i rådman Peter- och arbetsinrättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
