Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjegatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 fattiga, vilka sysselsattes med arbete, än för inrättningen, än för
renhållningen av stadens gator, än för privata till att draga manglar
och såga ved.
Göteborg var visst den första staden i riket, som inrättade en
dylik anstalt — det var därför ingen lätt sak att pröva systemet i
praktiken och hålla ordning och tukt bland de många element, som
sammanfördes i baracken. Så länge Dubb med stark hand höll i
tyglarne gick det bra, men efter honom blev det si och så med
ordningen. Åtminstone berättar en minnesgod gamling, som i sin tur
hört det av samtida, att baracken en tid i början av 1830-talet och
även senare styrdes av män, över vilka direktionen ej hade ringaste
kontroll. En av dessa var envåldsherre inom inrättningen och en
plågoande för dem av hjonen, som icke på ett eller annat sätt kunde
bidraga till hans olovliga extra inkomster. De hjon, berättas det,
som däremot voro arbetsskickliga och inspektören bevågne, levde i
sus och dus, natt och dag, ty “brännvin och dricka" fattades aldrig.
Den svenska nektarn kunde införas från de närliggande Lilla bergets
hökarbodar och krogar i hur stora kvantiteter som helst, blott att
portvakten fick sin lilla avgäld in natura. Och så fördes ett muntert
liv med glada upptåg, vilka emellertid alltför ofta slötos med blodiga
slagsmål. Men aldrig gick direktionen tillrätta med inspektören härför.
Det hörde ock till systemet att raska och fullt arbetsföra karlar,
ävensom försupna hantverkare vräkte sig in på “försörjningen" under
vintern till så stort antal, att baracken blev för trång.
Under många år, allt intill den tid då inrättningen avhystes från
Smedjegatan, hette det om flera av fattigvårdsinspektörerna, att de
förstått göra sig till förmögna män. Men egendomligt nog hade
deras gods aldrig någon välsignelse med sig, det blev skövlat,
stundom under deras sista levnadsdagar, och skedde ej så, gjorde
ar-vingarne så skyndsamt som möjligt slut på löst och fast.
Sedan staden fått ett nytt försörjningshus 1855 vid Drottningtorget,
såldes Holtermanska baracken. Trähuset i hörnet, där handlanden
och stadsfullmäktigen Andreas Jonsson i många år hade sitt kontor,
revs 1899 och ersattes med det nuvarande stenhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
