Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola nu dröja vid Kronhuset. Det är en av Göteborgs få
verkligt historiska byggnader. Uppfört, som det antages, för att tjäna
som magasin för kronans här lagrade spannmål, av vilken anledning
det i förstone benämndes Provianthuset, blev det emellertid rätt snart
taget i bruk för militära ändamål. Generalkvartermästaren
Wärn-schiöld berättar också i ett memorial om stadens fortifikationsarbeten
bl. a. följande: “Sammaledes är ock uti Göteborgs fästning ett
Tyghus, 80 aln. långt och 24 aln. bredt, uppmuradt, varandes 2 x/ä
våningar högt, med två vindher uti taket, utantill förstärkt med 28
kontreforter; hvad derhos är till att påminna det dess nedersta våning
anno 1660 är till rikssal förbygd vorden, uti vilken tvenne kamrar
med tre skorstenar och en stor kakelugn äro uppmurade".
Kronhuset på Tyggården förråder ock till hela sin exteriör en hög
ålder. Murat av rött tegel är det försett med ett ofantligt högt och
brant tak, vilket jämte strävpelarna ge en egendomlig prägel åt
byggnaden.
Detta gamla hus spelade en betydande roll i de tilldragelser, som
timade här i Carl X Gustafs sista och Carl XI:s första levnadsår. Det
var skickelsedigra tider. Roskildefreden hade slutits, Carl X Gustaf
hade samma år varit i Göteborg för att rådslå med ett utskott av
ständerna och här firats under stora högtidligheter. Året därefter,
1659, hade han — såsom jag i kapitlet om landshövdingresidenset
berättat — åter kommit hit för att möta rikets ständer. Och till plats
för den år 1660 den 4 januari öppnade riksdagen vart Kronhuset
bestämt. Om dess inredning till rikssal, om ständernas möte med
konungen, om de olika ståndens enskilda möteslokaler har jag även
i ovannämnda kapitel berättat.
Vid det första högtidliga mötet i rikssalen satt nära vid konungens
sida den då femårige tronföljaren. Såsom lantmarskalk eller adelns
talman fungerade friherre Gustaf Posse, som under riksdagens lopp
intogs i rådet och därefter ersattes med Per Sparre. Prästeståndets
talman var biskopen i Linköping Samuel Enander, borgmästaren i
Stockholm Johan Prytz borgarståndets och bonden Per Erikson från
Tuna i Uppland bondeståndets.
Huru händelserna sedan utvecklades, veta vi. Konungen
insjuknade och kunde icke mottaga den deputation från ständerna, som
skulle begära att tronföljarens arvsrätt skulle genom en formlig
hyllning stadfästas.
Efter konungens död började överläggningarna om hans
testamente och den blivande förmyndareregeringen. Stadens portar hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
