Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wadman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärliga, litterära och sällskapliga Göteborg, inom vilket flera av
samhällets spetsar, ämbetsmän, högre militärer, grosshandlare och
jurister otvunget glammade vid sidan av folk i andra
samhällsställningar, hantverkare o. a. Den tiden festade kotteriet på Blommens
sal och på Lorensberg om vintrarna, men om somrarna var Wadman
ofta utbjuden till jaktpartier och lantställen i Göteborgs grannskap.
Ett ställe där han väl trivdes var Karlslund vid Stora Hålsjön i
Par-tille socken, vilket lantställe ägdes av hans synnerligen gode vän,
boktryckaren och konsuln Charles Backman. Där lär han också ha
diktat en av den svenska sångens allra vackraste, innerligaste och
mest sjungna visor, till vilken göteborgskompositören Israel Sandström
på sin tid satte en synnerligen sångbar melodi. Fast mycket bekanta,
skall jag anföra ett par av stroferna:
Jag vet en vrå emellan bergen,
En liten vrå, som tillhör mig,
Där ingen flärd innästlat sig,
Där ingen oskuld skiftat färgen.
Vart än mig ödet kasta må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Där har jag stängt en fånge inne,
Som måste giva sig tillfreds
Inom den lilla trånga krets,
Ty jag har bländat håg och sinne.
Vart än mig ödet driva må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Min lilla Hildur heter fången,
Och kärleken med blomsterband
Fäst hennes hjärta, fot och hand
Vid kojans sångare och sången,
Vart jag av ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Jag jagade i ungdomsåren
En brokig fjäril, prydd med gull,
Jag vilse gick, jag föll omkull,
Jag stötte mig — än svida såren.
Men jag var lycklig nog ändå
Att åter hitta till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Att lyckans yra fjäril fånga,
Jag löper aldrig mer omkring;
Ty jag har lärt att ingenting
Man vinner så med mödor många.
Nej, jag har lycka nog ändå:
Min sköna fånge i min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Som de flesta litteraturintresserade veta var “Hildur, den sköna
fången" Backmans sjuttonåriga syster, vilken skalden ägnade en
svärmisk beundran. I verkligheten hette hon Hedvig Eleonora
Backman, var född 1817 och dog vid hög ålder i Skövde.
I det ovan nämnda huset, Nedre Kvarnbergsgatan 11, tillbringade
med all sannolikhet skalden sitt sista levnadsår. En gammal
göteborgare, en underofficer vid Nya varvet, vilken kände Wadman, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
