Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Äldsta teatrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne. Andreas Widerberg till exempel var en utmärkt konstnär, vars
klangfulla organ, överlägsna diktion och mästerskap i framställningen
så förtjuste Gustaf III under hans besök i Göteborg, att han kallades
till de kungliga teatrarna. Widerberg, som var född i Göteborg,
verkade jämväl som översättare för teatern. Vidare Margareta
Fun-din, Johan Erik Brooman, som en tid var direktör, Fredrik Åbergsson,
en av den svenska scenkonstens berömdheter, Louis Deland — den
förste av den bekanta skådespelardynastien — Lisette Stenberg och
Inga Åberg, andra att förtiga. Lisette Stenberg var en stor talang,
men på samma gång en mycket lättfärdig och äventyrlig kvinna.
Detsamma gäller ock om Inga Åberg. Om den förstnämnda säger
A. D. Hummel, att hon visade “en mästerlig gestikulering, en van
talang att avpassa röstens höjning eller sänkning".
Apropos denne Hummel, vilken verkade i Göteborg vid
sekelskiftet före det senaste i egenskap av stadsnotarie och auditör och
för övrigt var känd för sina betydande estetiska intressen, kan han
betraktas som Göteborgs förste teaterkritiker i egentlig mening.
Annars var publiken inte sen den tiden att öva kritik själv och det på
ett ganska handgripligt sätt — i salongen. Exempelvis en gång på
1790-talet, då en pjäs Charlatanerna uppfördes på Sillgatuteatern.
I denna förekom följande kuplett:
Den stolte krigarn, nöjets vän,
går styv i ledet som i friden;
men Gud vet, var historien
får rätt på hans bedrift i striden.
“Kupletten uppbragte officerarna vid det i staden förlagda
Ste-dingk’ska regementet till den grad, berättar en gammal teaterkrönikör,
att de, mangrant samlade, vid följande representation, då kupletten
upprepades, sökte hyssjande och visslande hindra dess föredragande.
Men de civile åskådarna fordrade kuplettens sjungande, och den gick
under fortsatt tjut och hån. Vid spektaklets slut överföllo officerarna
flere av borgerskapet, till och med damer, och insulterade familjerna
med skymford."
Spektaklet ifråga fick emellertid det resultat, att de värst
komprometterade officerarna tvungos taga avsked. — —
De gamla teatrarna vid Sillgatan äro för länge sedan förgätna,
men i historien om teaterns utveckling här i staden ha de sitt givna rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
