Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riken, med anförda växlingar i ordalydelsen, kunde för årets sista 42
nummer användas. 1837 och 1838 följde nya indragningar. Nya,
Nyare, Fjärde, Femte, Sjette H. o. S. Tidningen, ävensom Göthen,
parerade hovkanslerens hugg.
Men även efter det indragningarna faktiskt upphört, var redaktören
i förlägenhet genom deras följder. Ty då han ej i eget namn kunde
undfå nödigt tillståndsbrev för någon tidning, var han ständigt
beroende av sina “ansvaringar“. Så hette tidningen 1839—44
omväxlande Femte och Sjette G. H. o. S. T., därefter
“Sjömannasällskapets Calender“, sedan “Tidning för Skandinavien*. Dessa
sistnämnda titlar trycktes med mindre stilar ovan den vanliga titeln,
med en ändå finare rad emellan, tillkännagivande att bladet med övre
titeln lämnades i ersättning för det upphörda bladet med den vanliga
rubriken.
Man har en bra historia om den siste av “ansvaringarna“,
para-plymakaren J. Malmgren. Denne, en beskedlig man med skrala
inkomster, hade föga ersättning, för det han gav sitt namn åt tidningen,
varemot, om det blev fängelsestraff av, han skulle få betalt en
ordentlig summa. Som följd härav besökte den gode Malmgren
esomoftast tidningens byrå, beväpnad med åtta paraplyer, och utbristande
med känslan hos en stolt radikal och en hungrig familjefar:
— Men, mine herrar, det är ju ingen kläm i tidningen, ingen
angreppsförmåga, intet liv, ingen radikalism, ingen kraft! Skriv
då något tusan d—t, så att man kan komma på fästning för’et.
De första två åren var tidningen daglig, men åren 1834—44
utkom den endast tre gånger i veckan.
Under alla dessa år var Prytz tidningens huvudredaktör. Under
första tiden stodo adjunkten Lomberg och grosshandlanden Adolf
Wohlfahrt honom bi. Bland politiska korrespondenter märktes främst
Gustaf Hierta, J. P. Theorell, båda tillhörande landets främsta
politiska pennor, samt Victor Althén. År 1842 inträdde magister Carl
Johan Lindskog, född 1814, död 1883, i tidningen och var under en
följd av år utrikesredaktör. En annan medarbetare var den kände
litteratören och musikern J. M. Rosén.
Med år 1844 blev tidningen åter daglig, och nu blev den bekante
skriftställaren, skalden och ordboksutgivaren C. M. Ekbohrn en av
tidningens flitigaste pennor. Huvudledare var alltjämt Måns Prytz,
ända till dess han mot slutet av 1848 sålde tidningen till den driftige,
mångsidigt verksamme tidningsredaktören och folktribunen från
Jönköping, kamrer Johan Sandwall, född 1814, död 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
