Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den så lärde och rikt begåvade mannen föga i förstone, åtminstone
inte av den delen av samhället, vilket värdesätter människorna efter
taxeringskalendern och de gentila titlarna. Men uppmärksamheten
väcktes så småningom i den mån Rydberg satte betydelsefulla
märkepunkter i litteraturen. Och efter ett par årtionden vart han den
andens storman, vilken med rätta kunde betecknas som en av
Göteborgs utmärktaste medborgare.
Vid sidan om sitt medarbetarskap i Handelstidningen utgav
Rydberg redan 1857 en liten tidning vid namn Tomtebissen, vilken
numera är mycket sällsynt. I denna tidning medarbetade flera personer,
såsom Jonas Philipsson, Aron Jonason, S. A. Hedlund, rektor Widell
i Marstrand, den på sin tid kände riksdagsmannen och poeten,
häradshövdingen Arfvidsson i Jönköping, Frans Broberg, Frans Hedberg,
Maximilian Axelson, Wilhelm Bäckman (författare till “Sjöjungfruns
sagor"), en landskontorist Grell samt en ung student Runo Holmblad.
På Handelstidningens redaktion intog han närmast efter Hedlund
den första platsen och medarbetade på olika avdelningar,
företrädesvis såsom utrikesredaktör och kritiker, men även under strecket. Här
uppenbarade han sig redan ett år efter inträdet i redaktionen som
skönlitterär författare och slag i slag följde nu “De vandrande
djek-narna“, “Fribytaren på Östersjön" och 1859 “Den siste Athenaren“
med sitt som en fanfar klingande förord, i vilket det bl. a. hette:
“Medan jag skrivit, har jag känt mig som en stridsman under de
idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett
spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga
uppsåt att såra och döda“.
Den sistnämnda anses vara Rydbergs mest framstående prosadikt,
“utmärkt lika mycket genom djupa, gripande tankar som glänsande
stil“, och betraktas såsom förebud till Rydbergs teologiska fejder i
det följande årtiondet. Dessa begynte med hans på djuptgående
religionshistoriska forskningar stödda arbete “Bibelns lära om Kristus",
vilket väckte ett oerhört uppseende och mycken förargelse i de
ortodoxa lägren, medan den fria forskningens vänner hälsade det med
mycken tillfredsställelse.
Med nya betydande verk steg Rydbergs berömmelse och hans
rykte gick snart långt utom Sveriges gränser som en lika lärd som
snillrik kulturhistoriker och religionsfilosof. Vid det första allmänna
kyrkomötet 1868 blev han lekmannaombud för Göteborgs och Bohus
län, och riksdagarne 1870—72 var han en av Göteborgs stads
representanter i Andra kammaren. 1878 inträdde han i Svenska akade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
