Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han inte skrädde orden och ständigt vässade sitt oerhörda förråd av
satirens och ironiens pilar, gick det honom då som så många gånger
senare i livet: han fick på halsen en mängd fiender, vilka
obarmhärtigt förföljde honom och omsider tvungo honom att lägga ner
bladet.
Med nytt mod kastade han sig emellertid ånyo in på vädjobanan,
denna gång genom tidningen Vikingen, vilken tack vare Noréns
politiska medarbetarskap fick ett uppsving, som dess utgivare aldrig
förmått ge den, och ett inflytande inom riksdagskretsar, vilket om
man undantager Fäderneslandet i dess bästa dagar, just inte varit
så utmärkande för våra veckotidningar. Den nye
Vikingsmedarbeta-ren hade också, tack vare sin i umgängeslivet fängslande och
spirituella personlighet, sin kvickhet och sitt underhållande
resonnörs-lynne, sin kunnighet, sitt starka intresse för politikens män och sina
djupa insikter i de politiska frågorna, knutit förbindelser, som blevo
honom till stor nytta. I dessa kretsar rörde han sig som fisken i
vattnet. Många mindre skrivkunniga riksdagsmän i dessa
lantmannapartiets klang- och jubelår lånade den publicistiske vännens penna,
när det gällde motioner och andra parlamentariska inlägg.
Året 1884 grundläde han tillsammans med publicisten Axel
Jäde-rin den stora tidningen Svenska Dagbladet, vilket betraktades som
den bekanta Rundbäckska gruppens språkrör och alltså skulle
medverka till lantmannapartiets sprängning. Rundbäckarne ledo emellertid
nederlag vid riksdagen, och Norén, som var tidningens spiritus rector,
kom i konflikt med dess ekonomiska aktionärer. Och så avgick han
i slutet av 1885.
Efter återkomsten från en resa i Tyskland och Italien arbetade
Norén i ett par Stockholmstidningar, Vårt Land och Figaro, och kom
så på våren 1889 till Göteborg, för att söka ett nytt verksamhetsfält.
Som han också fann i det hösten förut uppsatta Göteborgs Aftonblad.
Före dettas tillkomst fanns, som bekant, endast två dagliga
tidningar i staden: den överlägset ledda Handelstidningen,
gammalliberalismens och frihandelsdoktrinärernas organ, och den sterila
Göteborgs-Posten, som visserligen bildats en gång som motvikt till det
alls-mäktiga Hedlundska organet, men som med årens lopp förlorat
huggtänderna och ej heller i den skarpa brytningstiden för trettiofem
år sedan var skickad att sätta nytt liv och ny fart i de konservativa
idéerna.
Fältet var, som Norén med sin skarpblick genast erfor, mycket
tacksamt. Det jäste i riket. Nya strömningar genomgingo tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
