Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första raden utmed stora hamnen var alltid upplåten till
järn-handlarne, garvarna och skomakarna, varemot mittraderna — den
egentliga marknadsgatan — upptogos av de förnämare
guldsmeds-och spegelbutikerna, omväxlande med bokbindare, sockerbagare,
hattmakare, korgmakare och andra. De flesta av de exponerande
hant-verkarne voro från småstäderna.
Sista radens sida utnyttjades av krukomakarne, vilkas stånd, öppna
åt högvakten, endast upptogos av mindre lerkärl, medan de större
kärlen voro uppradade utanför på torget ända fram till
högvakts-kanonerna. Dessa lerkärlshandlare lupo alltid en viss risk, när hästar
och fulla bönder kommo i skentagen.
Vävhandeln ägde rum på gårdarne till Ostindiska kompaniets hus
och rådhuset, i vilket sistnämnda fanns ett vid väggen fastnitat
lagligt krönt alnmått av järn, med vilket den klentrogne vävköparen
kunde kontrollera markboarnes och hallänningarnes mått.
Lejonparten av vävnaderna hitfördes av knallarne och hemvävarne från
Markbygderna. En tid användes till och med rådhuskorridorerna
som försäljningsplatser för de finare linnevarorna.
1 samband med Larsmässan stod den s. k. pigmarknaden å
Lejonbron mitt för Gumperts hörn. Drängar och pigor från landet,
vilka sökte tjänster, samlades där för att göra upp med nya husbönder,
och givetvis förekommo livliga ordbyten om löner m. m., innan
städslorna avgjordes.
Kreatursmarknaden hölls en dag på Exercisheden, där påpassliga
traktörer serverade folket brännvin och mat från uppförda schapp.
Nationaldrycken flöt givetvis i strömmar vid dessa tillfällen, och
husarerna, som upprätthöllo ordningen på Heden, måste ofta ingripa.
Stundom måste de också ge sig in på Stora torget, när bråket
utanför Engborgs källare blev för svårt.
Denna källare — det forna Kaulbarska huset — som låg på
Börsens nuvarande plats och som under Engborgs och fru
Win-bergs traktörsskap åtnjöt ett betydligt anseende, hade så
småningom degraderats till en sylta, där pöbel och pack i krogrummen
vid bägarnes klang förde busliv och lurade bönder och där övre
våningen vid marknadstillfällen gav rum åt olika slags hundfröjder,
uppvisningar av akrobater, harpospelerskor o. s. v., vilka utbasunades
med trumpetstötar från våningens öppnade fönster.
En tid i 1800-talets förra hälvt var denna källare stadens
gästgivaregård, vilken därför skulle förfoga över en större gårdsplan. En
sådan fanns också, efter vad en gammal göteborgare berättat, mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
