Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christine kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De flesta göteborgare känna till dessa gravar. Fordom jordades
de döda både i och utanför stadens kyrkor, men givetvis föllo gravar och
griftekamrar med tiden i glömska. När inga minnesgoda händer
längre vårdade och prydde dem, förvittrade minnesstenarna och korsen,
gravkullarna föllo samman och det var slutligen intet annat att göra,
sedan nya fristående griftegårdar öppnats, än att utjämna, inhägna
och plantera de dödas gårdar inne i staden.
“De förnämare betraktade helt och hållet kyrkan endast som ett
gravkapell, heter det på ett ställe, och det var endast med största
svårighet de slutligen av herrar pastorer kunde förmås att därstädes
begå den heliga nattvarden, liksom den övriga menigheten. Att
kyrkorna för sin obehagliga liklukt skyddes, vilket isynnerhet var
fallet i städerna, var helt naturligt, ty där hjälpte varken kvinnornas
luktvatten eller männens med svampdosor försedda käppar, och det
var varken Lehnberg eller någon annan, som återförde folket i
kyrkorna, utan Kongl. Maj:ts nådiga förordning av den 3 oktober 1805,
som förbjöd liks begravande i kyrkorna."
Gravkamrarna under Christine kyrkas golv äro uppmurade och
voro för hundra år sedan 115 till antalet. I dessa grifter vila en mängd
göteborgare från 16- och 17Q0-talen, av vilka många äro märkliga
historiska personligheter. Sålunda vila här, av landshövdingar:
Malcolm Hamilton, J. B. von Schönleben och J. L. von Saltza; av
burggrevar och stadspresidenter: Abraham van Eijck, Hans von Gerdes,
Gabriel Spalding m. fl.; av andra betydande män: amiralerna Martin
Thijsen-Anckarhjelm och Jacob de Prou, justitiekansleren Thomas
Fehman, överinspektören H. Gripenstedt, generalen J. D. Zander,
direktörerna vid Ostindiska kompaniet Magnus Lagerström, Abraham
Grill, Martin Holterman, Hans Coopman m. fl.; barnhusdonatorn
Vincent Beckman, riksdagsmannen Volrath von Öltcken o. s. v.
Flera av dessa mäns huvudbanér och epitafier hade givetvis enligt
gammal sed placerats inne i kyrkan. Det första uppsattes vid Abr.
van Eijcks död 1677 och därefter äro bl. a. antecknade följande
huvudbanér: överste J. von Struths, överstelöjtnant Nils Bäfverfelts,
David Sinclairs, presidenten Johan Mackliers, generalen Jacob
Dun-camps samt inspektören Conrad von Braunjohans. Av epitafier var
Johan von Savelands det första, men följdes av många andra, såsom
ätterna Thams, Amyas, Braunjohans m. fl. De flesta av dessa
prydnader ströko emellertid med vid de svåra eldsvådorna.
Ännu så sent som i 18Q0-talets senare del voro vid undersökningar
flera lik synnerligen väl bibehållna både till ansikte och händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
