Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christine kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av grundläggarna till betydande göteborgsfirmor där gjorde sin första
blygsamma början som köpmän. Exempelvis de inom handelsvärlden
så kända namnen Bronander, Wettergren och Byrman.
En av de mest anmärkningsvärda företeelserna i Tyska bodarna
var en ovanligt storväxt israelit. Min mor berättade en gång om
denne jude, att han var en skräck för alla stadsbarn, som sågo honom,
och att de goda mödrarna hotade med hans namn, så snart barnen
voro elaka — alldeles som man i våra dar, dumt nog förresten,
skrämmer småttingarna med sotaren. Men inte nog med det. "Juden
med läpparna", som han allmänt benämndes, var tillika en högst
vämjelig syn för de små pigsnärtorna, som gingo förbi bodarna,
och oftast skreko de till av förskräckelse, när han stack huvudet ur
sin till synes tomma bod.
Öknamnet hade han fått efter sin oformligt utvecklade, stora och
tjocka underläpp, vilken jämte de stora, iskallt stirrande ögonen
och det blodsprängda ansiktet åstadkom en mycket vedervärdig
fysionomi.
Vreden gjorde också sitt till att förvrida dragen. Juden fick
nämligen aldrig vara i fred, berättar en annan gammal minnesgod
göteborgare. Icke blott tjuvpojkar av alla stånd och åldrar, utan
framför allt schåare hade svårt att komma i hans närhet utan att låta
honom höra det försmädliga öknamnet, och kom en åkare körande
förbi med sin kärra, undfägnade han honom icke sällan med den
stående kvickheten:
— Dra in läppen, annars kör jag över’n!
Judens bod såg alldeles tom ut. Men tom var den i alla fall
inte. Ty under disken funnos lådor med värderikt innehåll av guld,
silver och ädla stenar, som här köptes och såldes utan fråga om
åtkomsten. Mannens för syns skull etablerade geschäft var in- och
utväxling av främmande mynt, vilken affär måste varit inbringande,
eftersom den efter innehavarens död övertogs av brodern.
Givetvis voro Tyska bodarna en inbringande affär för kyrkan, vars
råd utarrenderade dem å auktion två år åt gången till de
högstbjudande.
Under Tyska bodarnas tid såg det inte heller så inbjudande ut i
hamnkanalen nedanför kyrkan. Där låg nämligen den så kallade
Fiskeflotten. Den var, som förut sagts, stadens största vanprydnad
på sin tid, en skandal för ett ordnat samhälle. Men ändå fingo
stadsborna behålla den ruskiga flotten till in på 1850-talet.
Vid nämnda tidpunkt började emellertid styrpinnarna fundera på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
