Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutger von Ascheberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid aderton års ålder blev han gemen ryttare vid lantgrevens av
Hessen regemente i Johan Banérs här, men friköpte sig och tjänade
som friryttare, tills han befordrades till kornett år 1644. Då var
Lennart Torstenson överbefälhavare över alla Sveriges härar i
Tyskland. Det var, som en historisk författare skriver, en tid av vågsamma
äventyr och stridsrusiga bedrifter, där man idkade krig för krigets
skull, där överrumplingar och handgemäng hörde till ordningen för
dagen, och bondens sista ko och sista höna mången gång voro den
enda lönen för en till dårskap gränsande krigardjärvhet.
Ascheberg, den djärve partigängaren, användes av Torstenson
företrädesvis att mera fritt och på egen hand ströva omkring med de
lösa skaror, vilka kringsvärmade den fientliga hären. Men för denna
del av kriget var han klippt och skuren, och sällan red han ut med
sina ryttare, utan att han lämnade fienden något märkligt att tala om,
eller förskaffade sig och de sina ära och byte och offentligt erkännande
av sina fältherrar för tapperhet och mandom.
Då Torstenson efter sitt plötsliga tåg till Danmark återvände till
Tyskland och vid Jankowitz vann sin sista seger över de kejserlige,
var, skriver Starbäck, Ascheberg med. Han förde i detta slag ett
standar och träffade nio gånger tillsammans med fienden utan att
giva vika, fast både han själv och hans häst blödde ur flera sår.
Utan att akta dessa var han, sedan segern var vunnen, en av de
ivrigaste att förfölja fienden och återvände till Torstenson och lägret
med en fången general.
Några dagar efter slaget utverkade sig Ascheberg tillstånd att med
130 ryttare få ytterligare sätta efter fienden. Han red åstad med sin
vanliga raskhet och blev den förste i hela svenska hären som
överskred österrikiska gränsen. Allmän var i detta land förskräckelsen
för de svenska vapnen. Kejsaren hade flytt från sin huvudstad Wien
och den kejserliga hären var fullständigt uppriven.
En del av denna stod emellertid i en liten by fem mil norr om
Wien. Den utgjorde tillsammans blott 450 man. De trodde sig vara
säkra här, så mycket mer som svenska hären enligt ryktet börjat
draga sig österut från Böhmen in i Mähren. Då väcktes de plötsligt
en natt av trumpetstötar och stridsrop. De skyndade yrvakna upp
och ut ur husen, men hela byn stod i brand och svenskt rytteri
ryckte in från alla sidor. Det var Ascheberg med sina ryttare
som kommit och utan tvekan anfallit. En kort strid uppstod, varpå
de kejserlige flydde. När Ascheberg om morgonen lämnade den
nedbrunna byn, förde han med sig ett rikt byté, mer än 285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
