Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutger von Ascheberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blivit välsignat med icke mindre än tjugofem telningar, ehuru
blott fem överlevde sina föräldrar. Här firades hennes döttrars bröllop;
härifrån buros tvenne söners lik till det praktfulla gravkoret, som
greve Ascheberg låtit uppföra åt sig och sin familj. Om den fromma
kvinnan och hennes make har det blivit sagt: “att man sällan sett
ett äkta par, vilkas sinnelag mera fullkomligt överensstämde än deras;
varför de ock aldrig vållat varandra någon bedrövelse, utan blott
däri, att de icke fingo dö tillsammans". Utan att på något vis vilja
förklena detta vitsord, får man dock besinna att makarne rätt ofta
måste vara åtskilda."
Författarinnan har rätt.
I en följd torde icke generalguvernören ha vistats här mer än
nio månader, ty i slutet av september 1680 slår han sig ned i sitt
Malmöresidens. Besöken i Göteborg hos familjen äro under hela
följande årtionde endast tillfälliga. Här drabbades
generalguvernören av svåra förluster och sorger, i det han fick bevittna, huru
hela hans ärofulla hus nästan på en gång dog ut. Så dogo de nära
anhöriga överstelöjtnanten Georg Fredrik och ryttmästaren Ludvig
Volrat 1685, en svärdotter Anna Elisabeth 1687, kaptenen Otto
Wilhelm 1689 och fältmarskalkens maka 1690. Sedan han djupt
förkrossad i februari 1693 följt sin son överstelöjtnanten greve Gustaf
Adolf och dennes gemål, grevinnan Beata Torstenson — “med deras
i hennes armar vilande lille son“ — till griften, var det slut med
den gamle krigarens krafter och han kände sig så sjuk, att han ej
kunde återvända till Malmö. Kort därefter nedlades han på
dödsbädden, den 17 april 1693 skattade han åt förgängelsen, men
bisättningen ägde icke rum förr än året därpå den 26 augusti.
Begravningen skedde med stor pomp och ståt i närvaro av Carl
den elvte, som rest hit ned för att hedra den gamle tromannen.
På likbåren fördes den praktfulla kistan till kyrkan och gravkoret,
där så många av hans familj förut vilade — allt under sorgefanor,
länsfanor och huvudbanér, musik och alla andra militära ceremonier
och ärebetygelser.
Aschebergska gravkoret är ett av Göteborgs förnämsta historiska
minnen och jämväl, efter den år 1899 på initiativ av landshövding
G. Lagerbring och kammarherre Carl Lagerberg företagna
restaureringen, en av stadens förnämsta sevärdheter. Det är, som bekant,
genom tvenne spetsbågade valv å ömse sidor om altaret förbundet
med själva kyrkan och belyses genom fem stora rektangulära
fönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
