Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutger von Ascheberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon har skrivit dels en litteratur- och konsthistoria, dels några
memoarer, vilka äro rätt intressanta. Tillika idkade hon måleri och
fick för detta gott erkännande av samtidens konstdomare.
Marianne Ehrenström dog den 4 januari 1867. Ur hennes
memoarer tillåter jag mig meddela följande, som har intresse speciellt
för oss göteborgare:
“År 1804 debarkerade greven av Artois, på väg från London, i
Göteborg, varifrån han ämnade sig till Kalmar för att där möta sin
bror, greven av Lille.
Greve d’Artois motsvarade sitt rykte för att vara en vacker karl,
en man med snille, begåvad med denna älskvärdhet, med denna så
enkla men angenäma artighet som utmärker den franska nationen.
Han talade mycket med mig om min far och min morfar herr von
Pachelbel, som under mer än 25 år hade beklätt posten av zweibruckisk
minister vid hovet i Versailles. Bägge två överhopades med lovord.
Prinsen frågade mig om jag ville hava godheten mottaga honom
för att han skulle få njuta av nöjet att höra mig sjunga, enär han
visste att jag hade stora anlag för musik.
Följande afton tillbragtes hos oss, och min man och jag hade all
möda ospard att församla omkring greve d’Artois allt vad Göteborg
hade mest utmärkt och älskvärt. Ett parti whist och slutligen en
supé (med franska rätter, som tycktes behaga h. k. h., emedan han
berömde desamma) syntes tillfredsställa alla dessa älskvärda
emigranter.
Följande året anlände de två unga prinsarne av Braunschweig
(barn på fem, sex år) under sin guvernörs baron Bauers skydd till
Göteborg, där de väntade på sina pass för att resa efter sin far till
London. Det var intagande barn; jag sysselsatte mig mycket med
dem och de tycktes trivas väl hos oss.“
Kommendantshuset var i långa tider föremål för den militära ståt
som utvecklades å torget, i det vaktparaden ännu vid 1800-talets
mitt före vaktombytet bildade front mot detsamma under honnör för
kommendanten. Då fanns också en vaktpost där.
Det minnesrika huset, vilket 1813 påbyggts med en våning,
upphörde 1885 att tjäna militären och togs i anspråk för en del
ämbetsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
