Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjumanskammare, motsvarande senare tiders Drätselkommission och
Drätselkammare, men därom nämnes i Göteborgs privilegier intet.
Magistraten styrde och ställde enväldigt.
För tänkande och självständige borgare blev detta naturligtvis i
längden orimligt och det får antagas att statsmakten ett par
årtionden senare, efter det oredlighet och underslev vid stadskassans
förvaltning kommit i dagen, också bibringats en liknande åsikt. De
många stridigheterna i den nya staden med och inom rådet bidrogo
även till upprättande av ett slags kommunal representation.
Troligen har den kommunala korporation, vilken benämndes
Borgerskapets äldste och skulle bestå av såväl köpmän som
hantverkare till ett antal av tjugofyra, trätt i funktion ett par årtionden
efter stadens grundläggning. Den fick emellertid endast väcka
förslag, uttala sina önskningar och säga sina meningar i föreliggande
samhällsfrågor; beslutanderätten tillkom magistraten. Emellertid
stadgades 1695 att de äldste skulle närvara när taxeringarna företogos
och härmed var första steget taget till borgerskapets rätt att sig självt
beskatta. Detta stadgande bildar också utgångspunkten för den bittra
kamp som i många år långt in på 1700-talet fördes mellan magistraten
och borgerskapet om det senares ekonomiska självstyrelse.
Denna vanns steg för steg. “Från och med 1732 bestämdes
genom en landshövdingens resolution, att de 24 borgerskapets äldste
skulle ha lika delaktighet med magistraten uti dispositionen och
förvaltningen av stadens medel samt att de s. k. sammanskottsmedlen,
motsvarande den nuvarande utdebiteringen, och inkvarteringstolagen
skulle stå under de äldstes enskilda disposition. Saken synes
emellertid varit den, att denna resolution icke kom till tillämpning, i det en
ny landshövding förklarade, att han icke ville eller kunde ålägga
magistraten att på detta sätt dela sin makt med borgerskapet. År
1752 kom dock en kunglig resolution med förklaring, att
borgerskapet skulle äga, tillika med magistraten, samfälld och gemensam
disposition över alla stadens “enskilda medel“. Genom ytterligare
en kunglig resolution av år 1773 bekräftades detta särskilt så, att
förvaltningen av stadens inkomster skulle stå under magistratens och
borgerskapets äldstes tillsyn. Magistraten förblev emellertid i de flesta
frågor den beslutande myndigheten. Även med hänsyn till
hushållningen synes densamma haft ganska fria händer, ända till dess år
1819 Drätselkommissionen inrättades".
Denna institution, som bestod av tre magistratspersoner, en
grosshandlare, en minuthandlare och en hantverkare, hade hand om stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
