Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadssoldaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vaktparaden kom. Anordningen var en nagel i ögat på
officerarna, vilka, såsom logerande under dessa lokaler, hade obehag
av den våta orenlighet, som trängde ned genom taket. De
arresterande knektarna hade nämligen den vanan att alltemellanåt “förrätta
sina tarvor" direkt på golvet.
Inne i stadshuset fanns förövrigt bysättningshäktet eller gäldstugan,
till vilken arga fordringsägare med myndigheternas hjälp förpassade
tredskande gäldenärer, för att tvinga dem att betala.
Vad husets yttre beträffar gick alltid en artillerist med dragen
sabel på vakt mellan ett par kanoner, vilkas mynningar voro riktade
mot kanalen. Dessa s§nare gjorde tjänst vid eldsvådeutbrott, då
allarmskott avlossades. Vid sådana tillfällen kunde det ibland bära
illa till. Exempelvis en gång, då träpluggen i en av kanonmynningarna,
vilken man glömt taga ur, flög in genom Frimurarelogens
restaurant-fönster. Och en annan gång då en ankarstock — namnet på ett
bastant, fordom mycket använt bröd — flög ur kanonen och höll
på att ta huvudet av Mauritz Rubenson, Handelstidningens flygande,
vilken i samma ögonblick gnodde förbi. Nå, den gode Morris
brukade ju inte tappa huvudet. Och inte nu heller. När han
undersökte saken, befanns det, att en artillerist räddat ankarstocken undan
matförrådet och gömt den i kanonen.
Inne på gården, förmodligen i det bastanta stenhuset åt nuvarande
Postgatan, vilket vi här avbilda, fanns gisslekammaren eller
tjuva-kistan. Användes arrestkammaren eller kurran åt torget för dem
som begått lättare förseelser och ransakningsfångar, brukades
gisslekammaren för tjuvar och sådana som dömts till vatten- och brödstraff
på längre tid. Grövre brottslingar förvarades i länshäktet vid
Sillgatan och i stadsportarnas fängelsevalv.
Stadshusområdet, över vilket brandkåren sedan gamla tider
förfogat och där hälsovårdsnämnden, efter högvaktens indragning 1895,
haft sina lokaler, kallades i dagligt tal “korvekitteln". Naturligtvis
därför att stadssoldaterna benämndes korvar, i motsats till
brandvakterna, som benämndes paltar. Stället var illa beryktat, icke minst
genom grannskapet till Engborgska källarens gårdsida, där busar och
liderliga kvinnor höllo till och drevo sitt spel med marknadsbönderna,
vilka där ställde in sina hästar.
I stadshuset logerade, som sagt, stadssoldaterna. Många av oss
minnas ännu de uttjänte soldaterna i sina mörkblå rockar och byxor
med röda band, sina huggare eller “korvknivar" i svarta
läderskidor och sina indelta knektfysionornier — gamla orkeslösa gubbar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
