Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadssoldaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty man levde i en hetlevrad tid och på
Göteborgs gatuliv kan tillämpas den
skildring en kulturhistoriker givit från
1600-talet, i vilken han berättar om en borgare,
som nedstuckits i mörkret av några
berusade junkrar. “Borgaren skrek
förskräckligt. Junkrarne hotade att skära halsen
av honom. De sparkade omkull honom
och läto honom ligga och blöda, under
det de skrattande och hojtande drogo
vidare.
Om borgaren den natten kom hem
till sitt eller icke är, heter det Vidare,
svårt att veta. Det kunde ju hända, att
en annan vandrare, en, som icke stack med
svärd och haft den sällsynta lyckan att ej
överfallas av några junkrar eller några
in-och utländska legoknektar, hjälpte den
stackars sårade. Det kan ju vara möjligt,
att borgarens hustru, en modig kvinna,
vågade sig ut med sin hornlykta för att
söka mannen och fann honom död på
gatan. Det kan också hava inträffat, att
den modiga kvinnan själv råkade ut för
några överlastade sällar, som kränkte henne
på det skändligaste, varefter de själva kommo i gräl och stucko ihjäl
varandra. Därom bekymrade sig icke stadens fredliga innevånare,
som hade stängt in sig så väl, att icke ens en ljusstråle, i fall något
ljus fanns därinne, kunde bryta sig fram genom de väl tillskruvade
fönsterluckorna eller den tjocka, järnbeslagna portdörren. Om ett
och annat mord begicks på gatan, det kunde icke röra dem som
sovo eller vakade i de väl tillbommade husen“.
När väktarne, försedda med sina rattlor eller skramlor, varmed
befolkningen väcktes vid eldsvådor, och sina långa, egendomliga saxar,
vilka applicerades på fridstörarnas ben och hindrade dem att löpa sina
färde, kommo på fredsstörarna, grepo de in. Blevo bråkmakarna
övermäktiga, tillkallades hjälp medels skramlorna, vilka gjorde samma
tjänst som våra dagars polispipor.
Emellan ovan skildrade uppträden var det icke ovanligt att
stads-soldaterna själva etablerade små slagsmål, för vilka de, förda inför
Stadssoldat
(i början av 1800-talet; utrustad med
“saxM, varmed orostiftarne
fångades)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
