- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
551

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadssoldaterna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om straffet benämnt rida trähästen har jag också ordat i det
föregående. Den bestod av en lång bjälke, utrustad med åsneöron
och svans, med därtill hörande träben, som uppställdes på torget.
Maskinen var fem å sex alnar hög, varför ryttaren uppforslades på
en stege och kvarsatt en å två timmar. Straffet tillämpades för
olovligt betande på annans mark, annekterande av nästans frukt, samt
för sömniga brandvakter och bullersamma drängar, som stört
inne-vånarnes sömn.

Vidare bagargalgen, ett slags bur av järnstänger, i vilken bagare,
som vid bakningen tagit för knapp vikt till brödet, blevo nedhissade
i kanalen och åter upphissade, tills de slukat tillräckligt med vatten.
Denna procedur försiggick, enligt en sägen, här i staden vanligen
nedanför slusskvarnen vid Drottningporten.

Slutligen må straffarten ränna gatlopp omnämnas. Det bestod
däri att den dömde med blottad rygg fick springa på torget mellan
dubbla led av soldater eller civila, vilka var och en tilldelade den
springande ett käppslag i förbifarten.

Straffen för grövre brottslingar voro, som vi veta, i äldre tider
mycket barbariska. Galge, halshuggning och stegel och hjul,
varigenom den avrättades kropp styckades och delarne upphängdes,
voro vanliga för mordgärningar o. s. v. Rånare miste högra handen.
På den som hädade Guds ord och sakramenten avskars tungan.
Och vatten- och brödstraffet, vilket av de forna barbariska straffen
längst bibehölls eller till 1884, kunde, när det gick upp till tjugoåtta
dygn, vara förenat med verklig livsfara.

*



Dessa straffredskap voro, som sagt, mera oskyldiga. Värre var
det med de barbariska tortyrredskapen, vilka brukades i sextonde
och sjuttonde århundradena på både skyldiga och oskyldiga för att
förmå dem att bekänna det de anklagats för.

När vi genomvandra muséerna och se de hemska verktyg, som
forna tiders råhet, fanatism och vidskepelse med en förvånansvärd
fantasi förstodo uttänka, drager människovännen en suck av lättnad
vid tanken, att dessa i flertalet stater äro museiföremål blott och att
de hädanefter skola förbliva det. Man är befriad från tortyrredskapens
verksamhet, dessa hissverk, sågar, tänger, hjul, skruvar o. s. v., mellan
vilka människor utsträcktes, sammandrogos, krossades och sönder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free