Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmän och köpenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarachim där, med musik, harpolåt och skabrösa visor. Några år
innehades rörelsen av källarmästaren Robert J. Graf, jämväl känd
från Lorensberg.
Året 1854 inrymdes den elektriska telegrafen i Börshuset.
Göteborgs börs är naturligtvis en mycket värdig institution, men
den erinrar ganska litet om de stora handelsstädernas börser, där
livet som bekant sjuder och jäser, där börsspelet florerar och där
väldiga värden vid vissa tillfällen på en dag byta ägare. Nej,
börslivet i Göteborg är mycket stillsamt; och det har skämtats åtskilligt
om denna företeelse.
Jag erinrar mig just nu en målande skildring för några år sedan
av Magnus Lindskog, vilken presenterade Börsen för en främling
vid middagstiden — under den officiella börstimmen.
“Vi trädde in i börssalen, skriver han. Den var öde och tom,
det vill säga i det allra närmaste, ty bakom en pelare dök där fram
en manlig varelse, som mönstrade oss med nyfikna blickar. Tyst
var det i den stora salen, obeskrivligt tyst, och det var en sådan
där kall, högtidlig tystnad, som man knappast vågar bryta. Min vän
anslog också omedvetet en viskande ton, då han frågade:
— Vem är den där, som stirrar så på oss?
— Det är vaktmästaren här på stället. Han ser nog, att du är
en främling. Men kom så gå vi hit in i tidningsrummet.
Vi gingo in i sidorummet till vänster, och där sutto verkligen
några äldre herrar, var och en med en tidning i handen. De sågo
upp för ett ögonblick, men vände genast åter sin uppmärksamhet
till tidningarna. Samma tystnad.
— Det blir väl ändå litet mer liv här, frammumlade min vän med
en ängslig blick på mig.
— Ja, lite mer; vänta nu blott en stund, så börjas det.
Vi slogo oss ned, fingo tag i en tidning och väntade. En känsla
av fridfullt lugn smög sig oemotståndligt över oss. Den djupa
tystnaden, endast avbruten av ett svagt tidningsprassel och det gamla
väggurets tick-tack, verkade välgörande på nerverna. Solen sken så
vänligt in genom de stora fönsterna. Om vi inte sett den tomma
börssalen framför oss, hade det varit svårt att tro, att vi verkligen
befunno oss mitt i en stor handelsstad med dess jäktande liv. Tio
minuter hade väl sålunda förgått, då en liten herre iförd hög svart
hatt inträdde i salen. Med raska steg gick han fram till vaktmästaren
och frågade:
— Nå, det finns väl inga noteringar i dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
