Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En minnesrik domän i Nordstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det besynnerliga i John Halls karaktär utvecklades med åren mer
och mer. Han började vårdslösa sitt yttre, sin dräkt, sitt hår och
sitt skägg, vilket sistnämnda han lät växa oredigt. Väckte detta
uppmärksamhet i Göteborg, uppmärksammades det ännu mer på de
värmländska och dalsländska bruken, dit Hall någon gång reste, samt
i Kristinehamn, till vars fastingsmarknad storköpmännen från skilda
håll samlades. Assembléerna där voro utsökta tillställningar, där
Göteborgs köpmannaaristokrati brukade tråda dansen med de unga
bruksägardöttrarna.
Lotten Dahlgren berättar i sina minnen, att den “stackars
halvtokige millionären" John Hall just ej gjorde sig bemärkt som dansör,
men att han tilltjusats av en av de unga kvinnliga Wsernarnas skönhet
och behag. Hon tyckte emellertid att han var vämjelig. Man skulle
ha ansett honom halvt idiot, underlig och tankefrånvarande som han
visade sig, om han ej emellanåt överraskat med ett slående ord eller en
roligt ritad karikatyr. Till sitt yttre var han vårdslös, ja osnygg, och
hans stora yviga hår hade tydligen på mången god dag ej varit utrett.
De äldre damerna däruppe hade kommit överens om att kamma
John och att detta kraftprov skulle utföras av den unga Stina Waern.
Den stackars flickan övertalades att komma med en kam och erbjuda
honom sin tjänst. Men till hennes obeskrivliga lättnad sprang han
förskräckt ut ur rummet under utropet:
— Nej, nej! Hon skall visst inte smutsa sina fingrar i mitt
hår!–
Emellanåt begav sig unge junkern ut på resor i främmande
länder, exempelvis till Finland och Ryssland, där han hade ressällskap
med den lika sköna som berömda men lättfärdiga skådespelerskan
Inga Aberg, vilken antogs vara hans älskarinna. Hon for emellertid
från den besynnerlige mannen, oaktat den glans, varmed rikedomen
omgav honom. På dessa resor höll han sig naturligtvis med betjänt
och egen kock och åkte efter fyrspann.
Det var alltså en ganska underlig och för sitt blivande
levnadskall som köpman mycket ringa rustad man, vilken vid gamle John
Halls död 1802 trädde i spetsen för det berömda handelshuset.
Köp-mansfurstens jordfästning hade ägt rum under stor högtidlighet i
Domkyrkan, där liket bisatts i avvaktan på iordningställande av en
praktfull grav å Örgryte kyrkogård. Gamle John Hall kom emellertid
aldrig dit. Vid den förfärliga eldsvådan i december samma år, vilken
raserade kyrkan och hela stadsdelen mellan Västra och Östra
Hamnkanalerna, blev liket lågornas rov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
