Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Lilla Bommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På tomten i hörnet av Torggatan låg en långsträckt
envåningsbyggnad, det Lakeska huset, vilket inrymde Norbergska tryckeriet.
Detta ansågs på sin tid som Göteborgs förnämsta. Där trycktes
skillingstryck, såsom Lasse-Maja, Ulspegel, Jöns Lundsbracka, Den
tillförlitliga drömboken, Visor o. s. v., kg:s befhdes samt magistratens
ämbetsmeddelanden och dessemellan accidens-arbeten. Varje lördag
utgavs därifrån för övrigt, som förut omtalats, ett par av Göteborgs
tidningar.
Vid Gullbergsvassens gräns mot staden, eller en bit från
Vallgravens utflöde i älven, stod i forna tider ett gammalt anspråkslöst
timmerhus, vilket tjänstgjorde som vaktbyggnad. Huset stod kvar
ännu på 1830-talet, men vaktaren var en orkeslös gubbe, som stultade
omkring på träben, och vad han behövde vakta var svårt att finna ut.
Det egentliga vakthuset för tullverkets räkning fanns längre upp
vid nuvarande Östra Hamnkanalens mynning eller där Hasselbladska
affärspalatset är beläget. Inloppet från älven till kanalen gick genom
en smal strömfåra i vassen, och där den dåliga kajanläggningen
be-gynte hade anpassats en träbom tvärs över kanalen, vilken hindrade
genomfarten så länge tills tullvisitationen var gjord. Efter bommen
ifråga, om vilken jag för övrigt berättat under Tullkammarkapitlet å
sidan 107 i föreliggande del, erhöll platsen sitt namn.
Från tullstugan gick vägen till färjeplatsen mitt för Kvillebäcken.
Förbindelsen mellan de båda älvstränderna här nere vid Göta
älvs mynning var i mer än två hundra år efter Göteborgs
grundläggning av samma art: transporten av människor och djur företogs
med färjor sommartiden och på naturens stora isbrygga vintertiden.
Utom färjorna anlitades en mängd småbåtar, vilket ju var
besvärligt nog.
Färjestäder voro anlagda vid Dyngevik längre uppåt älven och vid
Klippan. Till dessa ställen måste Hisingsbönderna köra, om de ville
över med sina lass till staden. För lantmännen i Backa och Säve
voro färjeförhållandena till stort men, allrahelst som de efter
överfarten måste göra en betydlig omväg in till Lilla bommens tullstuga.
Kravet på en färjeföibindelse mellan Kvillebäcken och Lilla
bommens hamn gjorde sig sålunda under förra delen av 1800-talet allt
högljuddare gällande och för detsammas uppfyllande arbetade bl. a.
grossh. C. F. Kjellberg. År 1849 hade Hisingsborna det höga nöjet
se en hypermodern färja öppna förbindelsen mellan Lilla bommens
udde och den motsatta stranden. Färjan var starkt byggd, avsedd
för passagerare och åkdon, och vevades medels handkraft långs efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
