Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Lilla Bommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emottaga bidrag till densamma från signaturen R. R., vilka utmärkte
sig för både kvicka och känsliga tonfall. Den skarpsynte förläggaren
fann att här var något att göra av och tog den unge författaren i
anspråk för sitt tidningsföretag. Vidare skrev han i en annan av
den tidens göteborgstidningar. Det var i den i Göteborg 1857
utkommande Rydbergska “Tomtebissen“ som en liten skalkaktig och
kvick berättelse: “En ungkarl, som rådfrågar spegeln", såg dagen
vid sidan av ett litterärt tjuvpojksstreck med titeln “Också en Lucidor“.
År 1870 tjänstgjorde R. vid Stockholms telegrafstation och lämnade
samtidigt till Söndags-Nisse åtskilliga uppsatser, naturligtvis ej av
politisk art, ty i politiken var Bob’en — som hans många vänner
vanligen kallade honom — stockkonservativ. Flera av dessa
uppsatser, t. ex. “Dagens brännande fråga", “En bröllopsepisod",
“Uggle-viken“, “Den lilla spindeln", “Kioskerna i Strömparterren" m. fl.,
höra till det finaste och ledigaste som skrivits i Nisse.
Runqvist var en för sitt blida, gemytliga sätt varmt avhållen person
och då han år 1884 skattade åt förgängelsen, lämnade han ett
kännbart tomrum efter sig i vänkretsen.
På lokalavdelningen och som översättare verkade för övrigt Ino
Theodor Aubourne, ett språkgeni av ovanligare slag. Han talade
obehindrat fem levande språk och var även hemmastadd i de döda,
därtill var han den personifierade livligheten och ytterst originell i
sitt uppträdande, enligt vad Aron Jonason berättat. I stadens tjänst
var han anställd som translator publicus, men hans översättningar
voro i allmänhet bättre från än till svenskan. Han rent av koketterade
med att tala vårt språk i en slags bruten dialekt. Han hade jämväl
anställning som sekreterare vid härvarande tyska konsulat och
upprätthöll denna befattning under många år på det pålitligaste sätt.
Aubourne dog i hög ålder, ännu in i det sista, även sedan gången
blivit stapplande, uppträdande som en sannskyldig sprätt, i det
hänseendet sökande imitera portugisen Soto Maior, stockholmarnes
bekante favorit i 1800-talets sista del.
Vidare må den stridbare ledareförfattaren, lektor F. Th. Blomstrand
och den fine litteraturkritikern Birger Schöldström nämnas. Den
sistnämnde tillhörde tidningen i fyra år, men flyttade 1867 till
Stockholm, där han arbetade i olika tidningar som teater- och
litteraturkritiker, biograf och kåsör och gjorde sig genom många böcker ett
namn som en av vårt lands aldra finaste, intressantaste och mest
läsvärde kulturhistorici. Med öppen blick för situationer och
händelser, som många forskare låta passera obeaktade, förenade S—m —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
