Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Larmgatans grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bjöds den resande var i allmänhet mycket mager, i gästrummen
funnos inga kakelugnar och med renligheten var det si och så.
Allt efter den olika arten av utskänkningen skulle gästgivarna förse
sig med “åtskilda tavlor, med särskilda tecken målade, varav den
främmande strax må se kunna, var han tillända må och kan“. Även
en ringare klass, formän och härbärgerare, fingo hålla utskänkning
för resande.
Här i Göteborg sörjde man naturligtvis redan vid stadens
grundläggning för ordentliga gästgiverier och bland de första gästgivarna
— om inte rent av de första — var handelsmannen Jacob Herwegh,
vilken redan 1621 erhållit kunglig fullmakt på rörelsen. Gästgiveriet
bedrev han i sin fastighet vid nuvarande Drottninggatan. Vidare
nämnas Antony Posset, Adolv Tack samt Didrik och Martin Strokirch,
vilka båda hade härbärge och källare vid nuvarande Södra Hamngatan.
När 16- och 1700-talets göteborgare skulle göra en resa
landsvägen från staden och inte hade egna hästar, måste de lega sådana
av hisings-, frölunda- eller sävedalsbönderna och betalade härför
cirka tjugotvå öre milen. Andra resenärer anlitade i allmänhet
gäst-givaregårdarne, vilka ställde om skjutsning för de resande.
I slutet av 1600-talet blev skjutsningen i så måtto en allmän
stads-angelägenhet, att magistraten förordnade en göteborgare Leonardt
Thim att stå för densamma. Och för att mannen skulle lättare kunna
underhålla sina hästar uppläts åt honom ett av stadens landerier.
Denne Thim var skyldig att genast, på anmodan av resande eller
stadens värdshusvärdar, anskaffa behövligt antal hästar för körning
eller ritt. Och skulle han i ersättning härför erhålla i lega sexton
öre pr mil.
Året 1796 utfärdade Magistraten en skjutsförordning, i vilken det
bl. a. heter:
“Som det med förra Åkeri- och Skjuts-Intressenterne här i staden
slutne Contract med Michaeli detta år upphörer, och Borgerskapets
Herrar Äldste således till Resandes fortskaffande och nödige Körslors
bestridande med Gästgifvaren härstädes Anders N. Lysell slutat om
denna Inrättnings oafbrutna vidmakthållande; alltså hafver Magistraten
aktat nödigt härigenom allmänneligen kungöra, at eho som
hädanefter behöfver betjena sig af skjutsning til någon af de närmast
här-intil belägna gästgifvaregårdar, har sig därom att anmäla på Stadens
gästgifvaregård.“
Gästgivaren var redan då skyldig att garantera, att upptill sextio
hästar vid behov stodo till förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
