Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 / 692 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern vid Södra Hamngatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

L. Segerlind (hotell och teaterägare)

Givetvis fanns där orkesterplats, rymliga
klädloger, magasiner för garderob och rekvisita
samt ett magasin under övre amfiteatern.
Förövrigt funnos i huset en del bostadslägenheter
samt åt gatan en rymlig foyer, vilken i senare
tider tjänstgjorde som restaurant även om
dagarna. Teatertomten sträckte sig ända bort till
Drottninggatan, där ett boningshus av sten var
uppfört. Den lilla gården mellan detta och
teaterbyggnaden upptog uthus, och främre
delen av ett par närliggande ödetomter upptog
vagnbodar.

Göteborgspubliken var naturligtvis mycket
nyfiken på, huru teaterägaren skulle ordna teaterns konstnärliga drift.
Som vanligt i teaterfrågor här i Göteborg var man inte njugg på
fingervisningar, ty de kostade ingenting. En del ville ställa den nya
konstanstalten under ledning av några framstående medborgare, en
del ville ha en stående teatertrupp, värdig rikets andra stad och det
nya thaliatemplet. Som vanligt gick teaterns byggherre, den
energiske och beslutsamme Segerlind, sin egen väg och hyrde ut
teatern till ledaren av teatern vid Sillgatan, Johan Anton Lindqvist, vilken
beprövade teaterledare hade gott anseende i Göteborg.

Med detta val förespåddes en god tid för den dramatiska konsten.
Lindqvists sällskap var, enligt samstämmiga vittnesbörd, synnerligen
respektabelt och räknade inom sig många av landsortsteaterns allra
främsta krafter. Och naturligtvis var intresset för konsttemplet, liksom
för allt nytt, spänt till det yttersta.

Oaktat teatern i det inre ej var riktigt färdig, hade Segerlind
beslutit att redan den 12 augusti 1816 inviga densamma.
“Lars-mässemarknaden stod för dörren och, då man under densamma kunde
vänta en följd utsålda hus, fick icke någon tvekan längre råda“, heter
det härom. Segerlind ursäktade sig också på förhand och lovade
allt fullständigt färdigt i oktober. Sagt och gjort. Den nämnda
dagen öppnades den nya teatern med en prolog, författad av
skådespelaren C. H. Smedberg, samt ett gammalt bataljstycke “Slottet
Montenero, skådespel i tre akter med sång, stort spectacel. Musiquen
af d’Aleyrac“.

Naturligtvis var publiken fulltalig och man kom snart till rätta i
“den ofantligt långa och i förhållande till längden ofantligt smala
salongen*1, antingen man nu satt på raderna, på amfiteatern eller på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>