Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla sockerbruket och Brunnsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadplats för stadens borgare. En tät häck planterades runt omkringtill ett
värn mot vattnet, och bersåer och grönmålade bänkar anordnades.
Sedermera byggdes kajer åt Norra och Södra Hamngatorna, medan apotekaren
H. J. Cavallin år 1834 upprättade ett brunnshus av sten, en våning högt
och prytt med doriska pilastrar. Efter detta fick parken sitt namn.
Under ett tiotal av år var inrättningen mycket favoriserad,
brunnsgästerna dvaldes gärna under trädens skugga i de nätta bersåerna
och på de sandade gångarna. Där flirtades och utvecklades ett
gemytligt folkliv — så gemytligt den tidens göteborgare i “fadermördare"
och strama kläder kunde göra det.
Bland Brunnsparkens mest lysande minnen äro skalderna Esaias
Tegnérs och Wilhelm von Brauns besök där, båda trakterade lika
mycket av platsens idylliska behag som av de rika göteborgarnes
uppmärksamhet. Andra minnen från Brunnsparkens ungdomsliv äro
den lysande studentfesten den 30 juni 1852, då Uppsala-studenterna
efter mötet i Kristiania hälsades välkomna och då biskop Bruhn och
domprosten Thomander talade, samt den senare firade festen med
anledning av Sebastopols fall, då ett fackeltåg anordnades och parkens
västra del pryddes av ett brinnande tempel.
Det kom emellertid en tid, då brunnshuset blev omodernt. Då
revs det och ett badhus byggdes istället. Den gamla
badhusrotundan vid Skeppsbron hade blivit skröplig, och det var således en
lycklig tanke att inrätta ett mera komfortabelt bad mitt i staden.
Omdaningen skedde 1858. I något mer än ett decennium var det
livligt frekventerat, men fick i sin ordning ge vika, när Renströmska
badanstalten öppnade sina portar. Ännu 1879 stod det, förfallet och
övergivet, på sin knappt tillmätta plats, men nämnda år jämnades
det med jorden. Och därpå vann den lilla parken i behag.
I början av 1860-talet fylldes kanalen åt nuvarande Södra
Hamngatan, i väster verkställdes utfyllningar; den gamla Lejonbryggan revs
och ersattes med en ny och parken indelades i gångar mellan
gräsmattor och blomstergrupper.
Ett tjugotal av år därefter, eller år 1883, pryddes parken på
dåvarande chefernas för Kjellbergska handelshuset initiativ med en
fontän, vilken i folkmunnen fått smeknamnet “ Johanna“ — förmodligen
därför, att konstverket avtäcktes på Johanna-dagen. Vad som fattades
till konstverkets utförande skänktes av P. Fiirstenberg och J. W. Wilson
och resultatet av dessa uppoffringar vart P. Hasselbergs vackra
skalde-tanke i brons, vilken pryder Brunnsparken och kostar omkring 40,000
kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
