Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkliga Södra Hamngatuhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekantskapen ledde till kommersiellt samarbete dem emellan, och
år 1845 fick han övertaga posten som ledande chef i firman D.
Carnegie & Co., om vars framgång han inlagt de största
förtjänster.
Det är tydligt att denna affär krävde mycket arbete av sin ledare,
men Oscar Ekman tröttnade aldrig på sin svåra post. Med den
framskjutna ställningen som direktör för en av Göteborgs största
firmor följde naturligtvis stort förtroende inom handelsvärlden. Han
erhöll många förtroendeuppdrag av finansiell art och var bl. a. med
och grundläde Skandinaviska banken, i vars styrelse han allt ifrån
början var ordförande, samt det stora Bergslagernas
järnvägsaktiebolag.
Vid sidan av detta rastlösa arbete ägnade den så intresserade
mannen med brinnande håg sina krafter åt det kommunala, sociala
och religiösa livet i sin födelsestad, och hans verksamhet
efterlämnade många märkepunkter i samhället.
Ett av de vackraste dragen i Oscar Ekmans livsgärning var hans
intresse för folkupplysningen, liksom för den högre bildningen. Han
följde således redan tidigt Göteborgs realgymnasii och Nya
elementarläroverkets för flickor verksamhet med varmt intresse och var i många
år dessa läroanstalters inspektor. Och allom bekant är, att den högre
undervisningen i Göteborg av Oscar Ekman erhållit ett så kraftigt
stöd i materiellt avseende, att hans namn i alla tider skall nämnas
vid sidan om den andliga odlingens främjare i vårt land. Det är
främst vid Göteborgs högskola hans namn är knutet. År 1888 erhöll
högskolan ej mindre än 200,000 kr., varigenom hon tidigare än
ämnat var sattes i stånd att igångsätta sin verksamhet, och några år
senare donerade han ej mindre än närmare en halv million kronor
till högskolebyggnaden i Vasaparken. Det är också en offentlig
hemlighet, att Ekman stått bakom sin gamle vän Carnegies
välgärningar och ifråga om dennes donationer till förmån för
bildningsanstalter, kyrkor och milda stiftelser i vår stad lett hans hjärta och
hand, liksom han själv ända in i det sista stödde goda, för landet
nyttiga företag.
Det är ju tydligt att en sådan man skulle erbjudas det högsta
förtroende ett samhälle kan giva. På ett arbetaremöte år 1879
fördes också, betecknande nog för hans ställning till denna klass, hans
kandidatur fram och samma år valdes han till ledamot av riksdagens
Andra kammare. Men där satt han icke länge. Stadsfullmäktige
ansågo sig nämligen böra hedra den förtjänte mannen med ett mandat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
