Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västra Hamngatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den gamla tiden, då de små trähusen vände gavlarna mot gatan,
var Västra Hamnkanalens strandbäddar trädplanterade i likhet med
de andra kanalerna inom vallarne, men vid 1802 och 1804 års stora
eldsvådor ströko de gamla träden med, liksom alla trähus från
stadens ungdomstid. Kanalen utmynnade i norr vid Kämpebron
och fick sitt vatten från Stora Hamnkanalen. I söder flöt den under
ett valv i fästningsmuren, där Grönsakstorget nu är beläget.
Efter de stora eldsvådorna utfärdades i början av 1800-talet
förbud mot uppförandet av trähus. Man kalkrappade de nya husen,
så att de sågo ganska grådaskiga ut, därefter blev gult modefärgen;
oljemålning var en okänd lyx. Bakgårdarne användes i allmänhet
till upplagsplatser för tegel och gammalt trävirke, men här och där
sågs en liten trädgård.
Man kan göra sig en föreställning om Västra Hamnkanalens och
de parallellt med densamma löpande Västra Hamngatornas utseende
då man erfar, att kanalen allmänt på 1830-talet kailades Lorthamnen.
Kajerna voro miserabla, delvis nedrasade, och utan tvivel påskyndade
den livsfriska och obändiga skolungdomen från det i Vallgatuhörnet
liggande gymnasiet förstörelseverket. Ty den hade ingen annan
lekplats än Västra Hamngatan under rasterna.
År 1856 kläddes emellertid kajerna med huggen sten och i slutet
av 1850-talet ombyggdes broarne och ersattes med järnkonstruktion.
På södra vallämningen vid Grönsakstorget fanns ännu långt in
på 1830-talet en gammal repslagarebana, vilken sträckte sig från
Kungstorget till Gamla Sahlgrenska sjukhusets nuvarande område.
Den lär ha anlagts 1746. Bredvid banan låg en större trädgård,
anlagd av sockerbruksmästaren Flottweg i det Willerdingska
sockerbruket vid Vallgatan.
Genom den åren 1907—1908 utförda fyllningen av Västra
Hamnkanalen förlorade denna hamngata med ett slag sin ursprungliga
karaktär. Det fanns då en och annan gammal göteborgare som
skakade betänksamt på huvudet. Ty det är oriktigt, menade man,
att så genomgripande förändra en stadsbild, oriktigt framför allt ur
historisk synpunkt.
Resonnemanget är alldeles riktigt, men det är skillnad på kanal
och kanal. Skulle man exempelvis vilja anlägga attentat mot Stora
Hamnkanalen och Vallgraven, skulle utan tvivel hela Göteborg resa
sig till försvar för dessa vattendrag. Men västra och östra
hamnkanalerna voro inte älskade av stadsborna, de voro för trånga och
allt för inklämda för att ge vackrare liv åt stadsbilden, de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
