Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustavi domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Domkyrkan, som lutade istället. För att lugna allmänheten och
för resten skaffa full visshet om huru det stod till med tornets grund
läto vederbörande företaga en sakkunnig undersökning. Det befanns
då att grunden på det hela taget var utan fel och att endast
rust-bädden behövde omses. Men inte nog med det. Det allmänna
intresset för Domkyrkan gav anledning till en välkommen restauration
av kyrkans inre, vilket onekligen på det senaste halvseklet försummats.
Det väldiga rummet ingav, tack vare sin brist på utsmyckningar, en
viss tomhet och kyla, och de sparsamma ornamentens förgyllningar
hade bleknat.
Anslag beviljades för ändamålet och året 1904 företogs
restaurationen, som blev nog så genomgripande. Kyrkan erhöll nytt golv,
nya fönster och dörrar, nya bänkar och nytt värmeledningssystem.
Biskops- och piästbänkarna togos bort, läktarna uppriktades och
orgelläktarens flyglar försvurmo. Fullständig ommålning företogs,
likaså förgyllning av predikstol och altargrupp, och det hela fick
därigenom en ljus och upplyftande färgstämning av vitt och guld.
Tre ljuskronor i brons och renässans, komponerade av samme
arkitekt som utfört restaurationen, Axel Lindegren, upphängdes i taket,
och slutligen ombyggdes orgeln av direktör Eskil Lundén.
I fråga om andra förändringar, som det stora restaurationsarbetet
i templet medförde, må den nya tillbyggnaden för sakristian vid
norra korsarmen samt gravkapellet i södra sidopartiet av tornet
påpekas.
Domkyrkan är, såsom varande stadens främsta, mycket populär
och Domkyrkoförsamlingen gavs mycket tidigt rättighet att själv utse
kyrkoherde. Jag känner icke när detta privilegium tillkom, men det
bekräftas i Carl XI:s brev den 28 november 1679, där det även heter
att konungen vill, sedan församlingen valt sin själasörjare, förse denne
“med vår öppna fullmakt och authorisation“. Ofta förekommo många
strider härom, och även de prästerliga valen upprörde i hög grad
sinnena, alldeles som nu.
Så fann magistraten på 1700-talet ofta befogenhet att varna mot
allt som kunde strida mot “et christeligt val“, såsom “alla hemliga
practiquer, lönliga sammankomster, kringlöpande i husen, lockande
och övertalande, til at därigenom värfva och skaffa några röster".
Allt vid valrättens förlust och en plikt av femtio daler silvermynt.
Valrätten var betydligt inskränkt. “Emedan inge andre vid valet
få votera, än de, som äro husfäder, til Församlingen sig hålla, där
sine Salighets-medel bruka, och Preste-rättigheter erlägga, antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
