Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterbron och Kungsportsplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var, som sagt, 1898 Teaterbron skattade åt förgängelsen.
När den en gång i tiden byggdes stod Kungsporten ännu kvar och
när man kom utanför denna, hade man överstigit stadens gräns och
var på landet. Sedan en storstadsmässig boulevard öppnats söderut,
passade hon inte riktigt bra i omgivningen och äntligen slog hennes
sista timma. Stadsfullmäktige beslöto en ny mera monumental bro
och så började rivningen av den gamla.
Den nya, som byggdes av granit i två spann, hade ritats av
arkitekten Eugen Thorburn, och själva byggnadsverket, som
förmodligen var ganska besvärligt, tog en rundlig tid. Göteborgarne
skojade åtskilligt över dröjsmålet, det fula byggnadsplanket och den
primitiva träbron, som besvärligt nog förmedlade trafiken under
byggnadstiden, men när det hela 1901 vart färdigt, blev tillfredsställelsen
så mycket större. Staden hade fått en verklig praktbro med stilfulla
balustrader och ståtliga kandelabrar.
Det talades många vackra och berömmande ord om den nya bron
i de dagarna, och naturligtvis kom hon fram i det följande årets revy
på Folkan, där fru Alexandra Sjöström, i trikåer och hermelinmantel
och en elektriskt strålande kandelaber på huvudet, sjöng följande
kuplett till Vingåkersvalsens melodi:
Jag inte är en liten och tafatt flicka, mån I tro,
Nej, jag är allt vår fina och charmanta nya bro.
Jag noblast är bland syskon och brås ej alls på min släkt —
Min pappa heter Thorburn och bekant som arkitekt.
Min bildning är ett under,
Har gett mig svåra stunder,
Men grunden har Åqvisten stadigt lagt
Så den står vid makt.
Man motsett mig med spänning,
Jag kostat mången penning,
Och kronorna vittna därom med sin prakt.
1 åratal man märkte min fula brist och skavank,
Till vänster och till höger såg man snett uppå mitt plank.
Men allting här i världen en övergång har för oss —
Nu får jag mycken framgång hos er alla, det förstås.
Jag har två stolta rader
Finhuggna balustrader,
Och när man fick skåda mig, blev man glad
1 vår hela stad.
Nog mina kandelabrar
Ha’ kostat sina schabrar,
Men lyser jag gör i ett strålande bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
