Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle Port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— var, som redan antytts, den ståtligaste av stadsportarna.
Generalkvartermästaren P. L. Leijonsparre var dess arkitekt och byggnaden
var uppförd i två våningar med sandsten i den yttre beklädnaden
och med en synnerligen grandios utsmyckning. Entreprenör var
rådmannen Abraham Bruhn.
Under Kungsporten sorterade bastionen Johannes Dux, ravelinen
Prins Ulrik, bastionen Carolus Dux, ravelinen Prinsessan Hedvig,
bastionen Gustavus Magnus och ravelinen Prins Carl. Vaktstyrkan
bestod i 1700-talets början av sjuttio man.
Från Gamle port, som den i slutet av 1600-talet började
benämnas, ledde en träbro över Vallgraven till den omgivande terrängen,
de tistelbevuxna morasen, ängarna och snåren. Trädgårdsföreningens
område och början av Avenyn voro dunstmättade marker, vars buskage
och grushögar voro tillhåll för slödder och avskum. Men längre i
söder skymtade de inbjudande landerierna med sina lummiga trän,
blomstersmyckade i försommarens dagar, dignande av frukter när
hösten gick in.
Över vallarna, vid vars fästen hagtornet och vildrosen blommade,
över Vallgravens vatten och mellan smärta popplar framträdde
stadsporten ofantligt intressant och målerisk. Och bakom honom, inuti
staden, skymtade byggnadernas röda tak, vattenreservoarens
egendomliga bygge, kyrkornas högtsträvande spiror.
Var exteriören utåt intressant ur arkitektonisk synpunkt, var
interiören, det vill säga partiet åt stadssidan, det icke mindre. Här
i dess båda flyglar inrymdes dels arrestkamrar, dels logementer för
dem som bestredo vakthållningen.
Med litet fantasi och god vilja kunna vi än i dag locka fram en
bild av livet, sådant det en gång tedde sig mot denna bakgrund.
Här vandrade i sirlig gång våra förfäder i allongeperuk och
stångpiska, ut och in. Här trippade kvinnorna i fyra å fem släktled
tillbaka pudrade och graciösa, i mantiljer, salopper och sidensars. Och
här gick vakten, av corps de garde, i gevär när kommandoropen
ljödo.
När en ny tid gick in och murarna kring staden föllo, lät man
Kungsporten stå kvar en tid, som sagt. Jag tror emellertid inte att
det var pietetshänsynen som härvidlag var den bestämmande, snarare
var det portbyggnadens egenskap av stadshäkte. Ty som sådant var
den alldeles förträfflig och som sådant hade den tjänstgjort i många
år. De tre fot tjocka murarna motstodo envist de försök till
rymningar som emellanåt företogos av brottslingar, som här förvarades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
